Klassikersommar - juli

Lyrans Noblesser  uppmanar dem som deltar i Klassikerutmaningen att berätta om läsningen i juli månad. Jag har läst:

En dåres försvarstal av August Strindberg
Stolthet och fördom av Jane Austen
Madame Bovary av Gustave Flaubert (läst för ca 30 år sedan och nu läst om)

Som en vanlig bokläsare kan jag kanske inte ha synpunkter på Strindbergs författarskap. Då jag läser hans böcker eller ser hans dramor får jag en känsla av obehag som kryper under skinnet, men jag blir också fängslad av hans stil. Hans kvinnosyn var förfärlig, men förmodligen överdrev han. Jag har alltid tyckt att han var intressant, men inte förstått riktigt varför. Hans språk är elegant och rikt, berättandet helt fascinerande! 

Jag har läst många av hans böcker och också sett hans pjäser. Nyligen såg jag på TV En dåres försvarstal på TV inspelad 1976 med Bibbi Andersson, Gösta Ekman och Tomas Bolme. Före det såg jag på TV repriser av Hemsöbornaoch Fröken Julie. Under åren har jag sett pjäserna otaliga gånger. Strindbergs överdrivna negativa syn på kvinnor var kanske en allmän kvinnosyn under den här tiden. Strindberg delade in kvinnorna i grupper: de fina är mödrar, vackra och sexuellt ointresserade. De andra är kraftiga och mer maskulina och dem föraktar han.  

Men åter till En dåres försvarstal, som har getts ut i pocketformat inför Strindbergs hundraårsjubileum. Alla vet kanske vad den handlar om, nämligen historien om August Strindbergs äktenskap med Siri von Essen. (Jag har tidigare läst Lena Einhorns bok Siri, rekommenderas).
Siri (i boken Maria) var gift när hon träffade Strindberg. Till en början var hon Strindbergs älskarinna, hon övergav sin man och blev sedan Strindbergs (i boken Axels) hustru. Det gifta paret verkar behöva Axel som underhållare och han behöver dem också. Axel och Maria dras till varandra och skriver små brev till varandra. Till slut överger Maria mannen och vill satsa på skådespelaryrket. Max börjar skriva pjäser till henne. Maria blir skandaliserad av skilsmässan från baronen. Maria vill inte ha fler barn (dottern i äktenskapet med baronen dör). Axel ljuger (varför?) och säger att han är steril, så när Maria blir gravid måste de gifta sig. Det är en obehaglig beskrivning av hur äktenskapet utvecklar sig till en maktkamp och till mer hat än kärlek. Axel menar att Maria har förfört honom, de bråkar och försonas. Svartsjukan förtär Axel som mer eller mindre tror sig vara galen.  

I boken får vi också reda på hans strider med andra författare, hans utanförskap som driver honom ut ur landet flera gånger. Trots att det är svårt att ta till sig de känslor som han beskriver, får man en inblick hur det känns för en man på den tiden att befinna sig i gränslandet mellan svartsjuka och vansinne. Den är mycket läsvärd.  


 Gustave Flaubert föddes 1821 i Rouen i Frankrike som femte barnet av sex i en välbärgad läkarfamilj. Hans far var chefskirurg vid sjukhuset där. Deras bostad inrymdes i en av sjukhusflyglarna. Gustave vande sig vid sjukhusmiljön och hans far tänkte sig nog att sonen skulle bli läkare.

Boken, Flauberts första, handlar om Emma Bovary som är en läkarhustru i en småstad i 1800-talets Frankrike. Författaren börjar med att beskriva Charles Bovarys uppväxt. Charles mer eller mindre tvingas till att gifta sig med en rik, medelålders änka, som sedan dör. Han träffar Emma på hennes fars bondgård. De gifter sig men mycket snart tröttnar Emma på äktenskapet och sin man och hon läser böcker. Hon läser om passionerad kärlek och fantiserar och dagdrömmer. Hon får svårt att skilja mellan vad som är hennes verklighet och vad som är fantasi och känner sig tom och deprimerad. Hon skaffar sig ett antal älskare. Emma drömmer också om sin förste älskare och då hon har förförts av Rodolphe står hon framför en spegel och utbrister: Jái un Amant. Jái un Amant. Det hela slutar naturligtvis mycket tragiskt. Det är ingen trevlig historia som skildras. Jag läste om boken nu och jag läste den som ung. Jag tyckte den var spännande då, men nu blev jag mest uttråkad och inser att jag inte gillar att läsa om kvinnor som är uttråkade och alltför romantiska, men det var så på den här tiden. Jag vill läsa helst läsa böcker om starka kvinnor nu.

 Stolthet och fördom

Jane Austen (1775-1817) gav ut sina första böcker anonymt.  Austens böcker har filmatiserats och Stolthet och fördom är Jane Austens första fullbordade roman. Hon skrev den innan hon fyllt 21 år. Hennes romaner var inte speciellt omtyckta i början men blev populära senare och nu läses de ofta. Med tanke på att de skrev för tvåhundra år sedan är de på något sätt verklighetstrogna i skildringarna hur det var på 1800-talets början.  Författaren levde ett skyddat liv men hämtade sitt stoff i omgivningarna och studerade alla människor och snappade upp samtal, eller snarare skvaller. Kvinnorna inom den högre medelklassen hade ingenting att göra och förutom att läsa romantiska böcker  skvallrade de. Jag minns inte att jag var speciellt förtjust i hennes böcker då jag läste dem första gången, så där en 40 år sedan.

De som inte läst boken vill nog inte känna till hela handlingen. Jag försöker här ge en kortfattad beskrivning. Ju mer jag läser boken desto mer insatt blir jag i språket och skulle kunna skriva mycket mer. Från att inte ha gillat den  tycker jag numera mycket om den. Det är en sorts verklighetsflykt, man sjunker in i en helt annan värld! Rekommenderar att läsa boken på  Engelska, det ger en större behållning.  

Första meningen i boken, se nedan. 

"Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger
en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru."

Stolthet och fördom handlar om Elizabeth Bennet, eller Lizzy som hon ofta kallas. Hon bor tillsammans med sina fyra systrar och sina föräldrar. Mamman tror att man blir lycklig om man gifter sig med någon som är rik, och vill därför att hennes döttrar ska gifta sig fint med rika män. Pappan tycker att det är bättre att gifta sig av kärlek, och vill hellre att hans döttrar ska gifta sig med män de älskar. Mrs Bennet vill inte bara att hennes döttrar ska hitta rika män att gifta sig med, hon är hela tiden på jakt efter rika män åt dem. När en mycket rik man, Mr Bingley, och hans syster flyttar in i ett stort fint hus i närheten är Mrs Bennet övertygad om att han kommer bli kär i Jane som hon anser vara den vackraste av systrarna.

"She is tolerable, I suppose"
säger den högdragne Darcy första gången han träffar  Elizabeth



In kommer nu huvudpersonerna, Elizabeth som på en bal träffar Mr Darcy, som är mycket rik. Ingen av dem får ett positivt intryck av den andra. Speciellt Mr Darcy uppträder mycket otrevligt men Lizzy skrattar bort det hela. Boken igenom är det genom Lizzy berättelsen förs framåt, men den är inte skriven i jagform. Hennes karaktär framhävs som stark, intelligent och glad. Men hon är också fördomsfull och vill inte göra det som samhället förväntar sig av henne, nämligen att gifta sig för pengar. 

Persongalleriet är rikt i boken men jag det lämnar jag därhän. Jo, den otrevligaste personen i boken är Mr Collins, som en släkting som friar till Lizzy och Mrs Bennets blir mycket glad. Elizabeth och Darcy börjar lära känna varandra under alla de baler och middagar som förekommer på landet. Så småningom försvinner hennes fördomar och hans stolthet.

Vid omläsning i sommar tycker jag fortfarande att boken är charmig, välskriven och jag njuter av de ironiska och humoristiska tongångarna. Dessutom är den är mycket romantisk. Jag rekommenderar boken varmt.

/kajsastina