Inlägg
Så här tror jag om strofen i Karlfeldts dikt: det är HÖSTEN som räknas för honom. Och där håller jag med, för jag är en stor höstälskare. Visst är våren fin med alla sina knoppar, men det är på hösten jag får energi och inspiration. Det är på hösten jag känner att allting börjar på nytt och att jag får en ny chans, en nystart - trots att det ju är på hösten som naturen vissnar och dör. Hur kan jag få det att gå ihop då??
Nu är den höst vi inte ska kalla vår skriver Karin Thunberg i SvD den. Klicka på länken för att läsa hela krönikan. Jag satt själv och funderade litet på orden i dikten, men så sökte jag på första raden i Google och fick upp Thunbergs krönika. Hon skriver mycket bra
"Nu är den stolta
vår utsprungen/
den vår de svaga
kalla höst.
Vad är det han försöker
säga; att han själv står stark och styrkt när sensommar går över till hösttrött
återhämtning, när vi andra – från översocialiserade storstadsbor till ensliga
björkar i ett skogsbryn – kan coola ner oss och invänta vintermörkret, fritt
från krav och förväntningar.
Hallå Karlfeldt,
även om du av ren nyfikenhet svävat in på bokmässan i Göteborg kanske vi kan
småprata lite om oron att det skulle vara ett svaghetstecken att längta efter
september. Att man alltså borde tiga om sin fallenhet för utblommade pioner och
gulnande höstlöv jämfört med en sprittande vårdunge där saven stiger och göken
äntligen slagit ut i väst."
/kajsastina
Jag kan tycka att alla årstider har sin tjusning men vår och höst ligger mig varmast om hjärtat. På våren går jag och kollar in allt som växer och luktar på den underbara vår-doften. Hösten luktar inte som våren, hösten luktar lite mossa blandat med multnande löv. Svampen gör att jag älskar jhösten, att hitta en gul kantarell är som att hitta guld! Hoppas du mår relativt okej, stor kram!!!
SvaraRaderaJag tycker också mycket om hösten. De är ett sorts vilolägen efter den hetsiga sommaren då allt ska hända och ske. Först ska bara bärperioden klaras av så kan man gå in i höstlugnet sen.
SvaraRadera