Klassikersommar - juni

Lyrans Noblesser har gett oss en Klassikerutmaning. Klicka gärna på länken för att se den digra listan för juni. Jag har läst Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson och Jenny av Sigrid Undset.

Bakgrund

I slutet på 70-talet hade jag en fast halvtidstjänst vid Universitetets Litteraturvetenskapliga institution i Umeå. Ofta fick jag delta i seminarier och kurser. Jag trivdes mycket bra, men slutade då min exman krävde att jag skulle gå upp till heltid. Tyvärr blev jag då av med min fasta tjänst, eftersom jag fick söka heltid till en annan institution. Jag deltog i olika seminarier och gick också en kurs på kvällstid i Drama-Teater-Film.  Ett seminarium leddes av Ebba Witt-Brattström och vi skulle innan ha läst Kvinnor och äppelträd. Det var en givande och intressant dag. Det mesta hade jag glömt, det är över 30 år sedan. Jag har läst om boken nu. Jag märker att jag i Klassikerutmaningen har valt två böcker, som anses vara feministisk litteratur.

Kvinnor och äppelträd

Moa Martinsson debuterade med den här boken som kom ut 1933. Det är kvinnorna och deras liv som skildras i berättelsen. Boken börjar med att beskriva Mor Sofi som badar fredagsbad tillsammans med sin vän Fredrika. Bland statarna är det mycket ovanligt och det skvallras i byn.

Boken utgår från Mor Sofi som tillsammans med sin väninna Fredrika börjar med fredagsbad. Det är mycket märkvärdigt och talas om både vitt och brett i statarkretsarna. Till slut klarar inte Mor Sofi av baktalandet längre utan tar livet av sig.

Härifrån går berättelsen vidare med Ellen och Sally och de träffas som vuxna i en by utanför Norrköping. Deras liv är tufft med täta förlossningar och många barn. De arbetar hårt och har ont om pengar och om mat. Deras män dricker och många av kvinnorna blir misshandlade av sina män.

Boken utgår från kvinnornas kropp och sexualitet. Deras slitna och ärrade kroppar har lidit av att ständigt vänta och föda barn och samtidigt har de svultit. Moa Martinsson kände väl till den här verkligheten – hon hade fem barn och en man som ofta var onykter. Moa Martinson skriver på ett rakt och mustigt språk. I boken finns mycket vackra naturskildringar. Det är en bra bok och jag blir berörd av att läsa den.

Jag har redan läst Kristin Lavransdotter - har den i bokhyllan och läser om den ibland på somrarna. Jag var nyfiken på att läsa Sigrid Undsets debutroman.

Jenny  av Sigrid Undset

Jenny Winge, 28 år, är en norsk målarinna, som har fått ett stipendium och rest till Rom. Hon är mycket idealistisk. Hon trivs med livet i Rom och har fått vänner, en väninna Fransiska Jahrmann, bildhuggaren Lennart Ahlin och målaren Gunnar Heggen. Hon är för första gången ute på egen hand och har lämnat sin mamma och tre syskon i Kristiania.

Jenny längtar efter den fullkomliga förlösande kärleken. En dag träffar hon tillsammans med vänner en norrman, Helge Gram. De förälskar sig i varann.  Problem tornar upp sig, då den första berusningen lagt sig och Jenny blir ambivalent – hon tror sig älska honom.

Vännerna kommer till henne med sina problem. Den vackra Cesca är skör och svag och tyr sig till Jenny. Jenny själv har ingen att be om hjälp och verkar vara förmer än andra. ”Man är sin egen skapelses herre."  Jennys idealistiska syn på kärlek och sexualitet förstör för henne. Gunnar Heggen är den som får reda på hur det är fatt med Jenny. Övriga personer har ingen aning: Fransiska, Jennys mor och Helge. Också Helges far, Gert Heggen, blir inblandad och har ett speciellt förhållande till Jenny.

Jag ska inte berätta handlingen mer men det är mycket tankar som far genom Jennys huvud. Från början är Jenny full av värme och livsglädje för att sedan bli full av självförakt och hela historien slutar i tragedi.

Jag tycker boken var lätt att läsa trots det ålderdomlig språket, men förstår inte Jennys tankegångar och val. Det var lättare att förstå sedan jag läst Ebba Witt-Brattströms förord.


/kajsastina