Högkänslighet är inte någon sjukdom, men kan vara både negativt och positivt.

Väninnan har gått hem efter vår sopplunch. Här i Stockholm vågar ingen i vår ålder vara ute på kvällarna.

Jag tror att jag har någon sorts högkänslighet. Se mitt förra inlägg. Googlade på det nyss och ser att det verkar stämma:

http://www.expressen.se/halsa/hogkanslighet-ger-dig-mojlighet-att-njuta-mer/.

"Det är ett personlighetsdrag och inte en sjukdom. Känslor och musik upplevs mycket mer intensivt under livet. Man har förmågan att ta hand om sig själv på ett positivt sätt. Man bearbetar information på ett djupare plan. Det mesta verkar ändå positivt, men man behöver återhämtning i ensamhet, eftersom man sägs bli överstimulerad." Jag förstår det nu. Talade i morse med en annan väninna i telefon och hon klagade bara på vädret, inte kul. Det gör jag sällan. Ingen av dem har dator, så jag kan lugnt skriva om det.

Att vara högkänslig för kommentarer i omgivningen är inte lätt. Att ha utmärkt hörsel är inte heller kul, då alla pratar samtidigt med hög röst. Ber om ursäkt för tidigare inlägg. Inser att många i omgivningen kanske också är omtänksamma, då de frågar om rygghelvetet, som jag kallar det. Att ha kronisk värk och ändå ha ett socialt liv funkar inte alla dagar. Och vi är många som hardet så.

Häller upp den sista skvätten rödvin ur flaskan jag fick som present då katten Leo kom förra söndagen. Han har farit hem ikväll och Sessan verkar lättad.

Tips: det finns en stavningskontroll att använda vid skrivning av inlägg: ABC med en grön bock under i verktygsfältet. Trist att läsa en bra text med stavfel, mellanslagsfel. Det tar ju bara en halv minut!

/Kajsastina