Hänryckningens tid, åtminstone i naturen!

 

"Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten"
(Dikten "Nattvardsbarn av Esaias Tegnér"
Pingsten betecknas ofta som "kyrkans födelsedag", eftersom det var då som lärjungarna började att organisera en församling. Det är nog inte så många procent av befolkningen som firar den här helgen. Det som väljer att göra det och de som numera finns i kyrkorna är mer hängivna än tidigare,då det mera var ett tvång att tillhöra kyrkan. Det är viktigt att vi respekterar de som har sin tro och den ska vara högst privat, tycker jag. På samma sätt som det ska vara en valhemlighet vad man röstar på.

Visst är det ändå viktigt att barnen får veta varför de här helgerna finns, att kunna se saker ur ett historiskt perspektiv! Just nu läser jag Hilary Mantels bok "Bring up the bodies". Där är det eg Cromwell som är huvudpersonen och beskriver striden mellan protestanterna i England och vatikanen i Rom. Om man inte har det historiska perspektivet är det svårt att förstå. Kanske skriver jag en bedömning, då jag smält boken. Har boken med idag till dotterns trädgård, där jag tillbringar min dag i skuggan under ett träd. 
Ha en skön fortsättning på helgen vad ni än gör och var ni än befinner er!

/Kajsastina