Synpunkter så här på Valdagen. Utmattningssyndrom är på modet trots att vi har det så bra i Sverige!

Idag skrev jag en kommentar till Maskroskvinnan, men publicerar det här också. Jag gillar verkligen hennes blogg i övrigt, men att dag på dag påpeka att allt i livet som gått fel beror på Alliansen är inte trovärdigt. Jag tror på människans fria vilja och inneboende kraft. Att förlita sig på någonting utanför sig själv, t ex att det blir regeringsbyte. Vips så är min tillvaro räddad! 

För egen del är jag rädd för vad som händer i morgon då sossarna och miljöpartiet ska försöka samsas med hjälp av vänstern. Har vi sett någon långsiktig gemensam plan?

Ytterligare ett problem: Om man röstar på de rödgröna beredes väg för Jimmy Åkesson som kommer att bli en vågskål. 

Har suttit på balkongen i många timmar idag. Till vänster bild på chokladplantan som först nu börjat blomma. Ska försöka få den att övervintra.

Kommentaren: 
"Det som hänt människor idag med utförsäkringen beror inte på alliansen enbart! Blev själv utförsäkrad i slutet på -78 då sossarna styrde. En ryggsjukdom som gjorde att jag inte kunde sitta! Sålde hus, tog lån, utbildade mig till lärare (hoppade på två kryckor under första delen av utbildningen). Blev hyfsat bra och flyttade 80 mil med två tonårsbarn till ett fast jobb. Nu kunde jag själv besluta om min kropp och inte sitta fast på arbetsplatsen utan variera ställningarna och gå och stå. Jag tycker det blir ett alltför ensidigt tjat på Alliansen, speciellt som sossarna också tog bort sjukpenningen under sin tid. Dessutom blev det alltför många sjukpensionärer under deras styre. En nära vän kunde bara med ett läkarintyg om ett skadat knä (från en kompisläkare) få förtidspension. Det var det som Alliansen försökt rätta till. Det ska löna sig att arbeta. Det ska inte löna sig att leva på bidrag. 

Nu blir det åter fler bidrag, fler påhittade jobb. Anser att vården är så viktig att där inte ska finnas outbildade ungdomar (s k traineejobb som Löfvén har pratat om). 

Då jag hade utbildat mig och flyttat fick jag rätt mot Försäkringskassan i domstolen. Det hade då gått fem år och jag hade förlorat ekonomiskt, men bestämde mig för att inte inta en offerroll. Har aldrig haft ett bidrag i hela mitt liv.

Min oro är att vi vaknar i morgon till en röra och vår ekonomi sätts på spel. Alliansen har haft en plan och de har genomfört exakt det som de utlovat. Har som pensionär fått minskad skatt ett flertal gånger. Vi måste ha fler i arbete för att ekonomin ska gå bra och pensionerna bygger helt på det. Löfvén lovar nu guld och gröna skogar, men har ingen långsiktig plan. Nu blir det ett Sverige, där jag får vara med och betala bidrag till de som inte arbetar.

Jag gillar verkligen din blogg (är själv ett maskrosbarn, men för mig har det varit en drivkraft). Som vuxen måste man ta ansvar själv och inte skylla på sin barndom eller Alliansen. Försöka att se mindre ensidigt på de sjukskrivna. Många, inte alla, trivs i offerrollen och vill inte ens försöka. I en liten stad, där jag bodde, fanns det i den sångkör jag var med i minst tio unga kvinnor med "utbrändhet"(-80-talet). Det fanns inga jobb för dem, så de blev sjukskrivna. Det var under sossarnas tid.

Utbrändhet kallas idag för "utmattningssyndrom" eller "kronisk trötthet". Denna diagnos har haft många namn och runt sekelskiftet kallades den för "neurasteni". Min tes är, högst privat är den, att idag påstår man att arbetet har gjort att man fått den här sjukdomen, men oftast beror den på relationsproblem, privata bekymmer och att man ska hinna med så mycket på fritiden. Man kanske har en neurologisk svaghet, vilken gör att man inte klarar stress. Jag har träffat många människor under de 20 år som jag arbetade som lärare i ekonomiska ämnen på ett gymnasium. Vid ett möte med en rektor blev jag utsatt för påhopp och ett samtal som urartade genom att han skrek åt mig. Jag stod på mig och föll inte ner till hans nivå utan höll mig lugn och talade också mer långsamt. Anledningen var att han behövde någon att hacka på då han mådde dåligt. Nästa dag var han sjukskriven för "utbrändhet".

Har själv en bekant som lyckats vara sjukskriven (ja nu är det väl sjukpension) i 18 år för elallergi! Det är också en diagnos som inte finns (enligt professorn på Hud vid Umeå universitet). Hon orkar göra allt möjligt som jag inte kan, men så är hon yngre och jag själv är senior som lever ett bra liv trots två kroniska sjukdomar. Mvh"

Bilden på mig tagen på årets sista balkongdag?

/Kajsastina