Den femte årstiden av Mons Kallentoft

Idag är det Torsdag och Sjögren har hållit sig undan idag, trots att jag hade glömt att byta morfinplåster, vilket jag har gjort nyligen. Det jag hade häromdagen var nog ingen virus utan ett skov av Sjögrens syndrom. Handlade igår i Sollentuna centrum en present och en laddare till mobilen på Kjell & Co. Tittade in i Turebergskyrkan och deltog i "Måbra-kören". Torsdagen är en dag utan något inplanerat, ja måndagen också, men då tar jag det lugnt och tvättar och stryker kläder. Måste ha en viss struktur på hushållsarbetet, eftersom tre dagar går åt till styrketräning och sittgympa och kören. 

Bestämde att strunta i städningen igår och satte mig istället för att läsa ut boken Den femte årstiden av Mons Kallentoft, vilken någon har lämnat hos mig.  Tänkte mig en mysig eftermiddag med läsning och tédrickande, men efter ett par hundra sidor, avslutade jag den.

Huvudpersonen Malin, polisen, är ganska intressant och hennes relation till män är litet turbulent. Det som stör är Kallentofts frossande i skildringen av  kvinnokropparn som misshandlats och skändats innan de mördats.  Mördaren hade t o m skurit ett sår, som han sedan penetrerade. Försökte hoppa över beskrivningarna, men till slut var också handlingen urusel. Korta rader med trista dialoger, ibland bara en halv rad. Sedan fortsatte beskrivningen av hur mordet gått till. Kallentoft har en usel kvinnosyn. Har läst några av hans tidigare böcker, men har ingen i bokhyllan, så jag minns att de dödas röster och kommunikation med de levande skrivs med kursiv stil. Det blir faktiskt tjatigt, för att inte säga rörigt och det fick jag inte ut någonting av. 

Baksidestext
Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för fl era år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?

 ✩✩✩✩✩

/Kajsastina