Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Vilken bok
Egenmäktigt förfarande

Bokus information
Augustpriset 2013.
Motivering. "Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek, där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri." 

Första meningen
Ester Nilsson hette en människa.

Min kommentar
Huvudpersonen, Ester, är 31 år. Hon har en samborelation då hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om Hugo Rask. Efter föreläsningen möts de och pratar och härifrån kommer hennes liv att kretsa kring den här mannen som, egentligen inte vill ha henne och som ger henne dubbla budskap. De träffas, äter middagar och pratar. Sedan hör han inte av sig. Hon lider. Till slut SMS:ar hon eller ringer. Så fort hon får minsta livstecken från honom blir hon på nytt uppjagad och kär. Så småningom ligger de med varandra tre gånger eller som Ester säger "de förenas i köttet." Hugo Rask försvinner sedan igen och går inte heller att kontakta. Plötsligt dyker han upp och säger att han tänkt på deras förhållande. (Vilket förhållande? Min kommentar.) Varje livstecken tolkar Ester som att han verkligen är kär i henne. Hon frågar sig inte själv hur hon beter sig. Hennes roll är ju ett offers. Hur mycket kan hon förödmjuka sig? Någonstans här i halva boken börjar jag bli trött på Ester. Om det inte hade varit så bra skrivet, hade jag lagt av tidigt. Hugo är kylig och nedvärderande både i tal och handling. Märker hon inte det? (Å andra sidan har jag träffat flera gifta par, där den ena partnern behandlas utomordentligt illa, men den utsatta partnern märker det inte själva. Min kommentar.) 

Nu börjar Ester förfölja Hugo. Hon tjatar och manipulerar sig till att få träffa Hugo. Hon är besatt av honom. Ju mindre han ger henne, desto mer tror hon sig älska honom. Hugo som person beskrivs inte heller ingående. (Till det yttre påstås han likna en känd regissör. Min kommentar.) Är han en attraktiv man? Han tar hennes kropp i besittning utan att ge någonting av sig själv. 

Lena Anderssons språk är utomordentligt bra och jag sträckläste halva boken. Den är lättläst, men för mig var den inte trovärdig. Jag tänkte att det inte kunde handla om en vuxen kvinna utan att tankarna som förmedlades mera var som en tonårings. Ingen normal vuxen kvinna skulle nöja sig med så litet från en man och tro att det handlar om kärlek och passion. Hur det slutar? Det får ni läsa själva. Boken är läsvärd! Den har skapat många diskussioner bland mina vänner. Vi tycker olika också och det är intressant!

Min bedömning
En svag tvåa av fem

✩ ✩ ✩ ✩ ✩

Kajsastina