Utan personligt ansvar

Vilken bok 
Utan personligt ansvar 

Bakgrund

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Ester verkar inte ha lärt sig något av sin förra upplevelse med Hugo Rask, trots de fem åren. Böckerna ska kunna läsas fristående. 

Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör redan från början ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. 

Första meningen
Ester Nilsson hade nått den ålder då man blir äldre av att fylla år.

Min bedömning
Böckerna ska vara fristående och boken Egenmäktigt förfarande läste jag först. Så jag har gjort jämförelser. Min bedömning av den boken finns här. 

Efter ca 20 sidor kände jag vartåt det skulle luta med den här relationen för stackars Ester. Redan vid första mötet blir hon förälskad, bestämmer sig för att vara rak och säger till Olof: "Jag vill dela mitt liv med dig". Han sänder snabbt ett SMS: "Självklart är jag smickrad över dina känslor för mig men kan inte besvara dem på något annat sätt än ett kamratligt plan ... Låt oss stanna här. Annars blir det för komplicerat. Åtminstone för mig. Olof".

Sedan fortsätter boken med beskrivning av deras måltider och intellektuella samtal. Det är väldigt sällan som "Olof släpper till" (citat ur boken). Varför fortsätter E att tro att hon ska få O att välja henne/älska henne/lämna frun genom övertalning eller förföljelse. Långa perioder hör han inte av sig. Eftersom han är gift, tillbringar han sommar och helger med sin fru. Men E ger inte upp hoppet. Hon köper till och med en bil för att kunna skjutsa O till föreställningar och därmed få träffa honom. Han låter henne inte sova över, då hon skjutsat honom från Stockholm till Norrköping. E blir inte arg utan tycker det är ok. "Det är ju ändå så ljust ute, så hon kan gärna köra på natten." 

Ungefär här (sid 205-207) ger jag upp och då är det 260 sidor kvar men jag läser ändå vidare. Mot slutet verkar också författaren ha gett upp. Avslutningen är konstruerad och överdriven. Ester har inte ens funderat på sin egen del i hur kärlekshistorien  utvecklas. Jag vet inte om jag tolkat rätt (blev så trött mot slutet), men lyckas på konstiga omvägar via andra helt nya inblandade personer hämnas på O. 

Efter den första boken tillför den här inte så mycket nytt. Här får vi följa Ester under liknande omständigheter som i första boken. Beskrivningen av en intellektuell och beräknande kärlek tilltalar inte mig. Olof känns mer diffus än Hugo. Vi får inte reda på något om hans utseende eller hur han är i övrigt. Att han är mesig märker man direkt men han känns som en man vem som helst och reagerar som vissa män gör mot vissa kvinnor som inte värderar sig själva. Han tar för sig men ger ingenting i utbyte.

Min bedömning
En svag tvåa av fem

✩ ✩ ✩ ✩ ✩

PS. Jag tror att den här sortens litteratur inte är tilltalande för oss som är 70+. Vi har mer erfarenhet av livet och dess relationer. Den riktar sig nog mot kvinnor eller män som är 40+? D.S.

/Kajsastina