Inlägg
På kvällen tänkte jag att jag inte hört av min vän i Västerås på några veckor. Jag ringde upp, trots att jag kände på mig att jag kanske skulle störa. Sist genomgick hon cellgiftsbehandlingar. Hon svarade och berättade att hon nu ligger på en avdelning för palliativ vård. Hon hade åkt hem från rehabenheten, men var tvungen att fara till akuten efter några dagar. Hon berättade sakligt; hennes förhållningssätt till livet har varit att göra det bästa i alla situationer. Hon har varit delvis handikappad i sitt liv men arbetat ändå. Alltid fått klara sig själv. "Ulla, vi får se hur lång tid det tar". Hon vill inte ha besök då hon sover mycket, men jag ska försöka få dotter att skjutsa mig någon dag. Hela veckan har jag känt mig påverkad. Våren är i antågande, men får hon uppleva en sommar till?
Det är svårt att veta om din vän vill ha besök eller inte, men du vet säkert bäst själv hur du ska förhålla dig till det. En vän att hålla i handen en stund kan nog vara en tröst även för den tappraste.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Hej!
SvaraRaderaJag vill bara höra av mig. Skall bli lite bättre att kommentera.
Det känns som att det har blivit roligt att blogga igen.
Jag snappar då och då upp vad du skriver om böcker. Det ligger
en hel lång lista på nattygsbordet med rubriken - MÅSTE LÄSA.
Jag vet inte vad jag gör av min tid. Läser gör jag innan jag
går och lägger mig. Men huvudsaken att man inte har tråkigt.
Ha det bre.
Kram Viola
Livet, livet.
SvaraRaderaTittar ibland in hos dig och alltid hittar jag sådant som fångar mitt intresse och tränger sig in i mina tankar. Hoppas du har det bra och får möjlighet att besöka din vän.