Ryssland - ett smakprov på mat





KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL EN SIDA OM RYSK MAT

 Ryssland är ett av de största länderna i världen, den sträcker sig från Baltikum, bortom Ural berget och hela vägen till Berings sund. Ryssland täcker 10 tidzoner och det finns nästan alla sorts klimater, från arktisk kyla i norr till subtropisk värme i söder. Ryssland är relativt glest befolkat, sammanlagt bor där ca 150 milj invånare. De representerar 90 tals olika nationer därav drygt är hälften ryssar.

Det betyder att det finns otrolig mångfald olika slags matkulturer och olika nationella kök som påverkar varandra.

källa:

http://www.russiaonline.se/rysk_mat_veta_om_rysk_mat_russian_food_ryssland_russiaonline_se.html

Bokresan jorden runt, del 1

Jag har just avslutat min imaginära resa till Ryssland.

”Man kan ta hela USA och lägga in det
mitt i Sibirien..; sedan kan man ta Alaska
och alla länder i Europa med undantag
av Ryssland och lägga in dem i området
runt omkring... då har man fortfarande
780000 kvadratkilmoeter kvar av
sibiriskt territorium”
- George Kennan, amerikansk journalist, skrivet 1891

källa:  http://modersmal-ryssland.com/

En het sommar 1991 ligger Alik, en rysk-judisk konstnär, för döden i sin lägenhet. Han är svårt förlamad och utfattig med hela sitt känsloliv i behlåll. Han omges av sin alkoholiserade fru, gamla älskarinnor och andra bekanta. De ryska emigranterna dricker vodka, margaritas och smågnabbas och diskuterar. Vem älskade Alik mest? Någon betalar hans räkningar. Tv-skärmen  visar nyheter från Moskva där pansarvagnar rullar omkring på gatorna. Det kommunistiska imperiet är på väg att kollapsa.  De här ryska emigranterna är en brokig skara människor med olika livsöden. Där finns Irina, en f d cirkusartist, en gammal kvinna Marja, som just anlänt till USA med en väska fulla av örter och medikamenter.  Hans samtal med en rabbin som besöker honom är humoristiskt och tankeväckande.  

Språket i boken är vackert och realistiskt. Jag tyckte om att läsa den här romanen. Författaren höll en ömsint och humoristisk ton mitt i sorg och elände. 

Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika om The King´s speach

Anna Laestadius Larsson skriver i SvD den 18 februari

"När den stammande hertigen av York träffar talpedagogen som ska förlösa honom och hans tal och uppmanas att berätta en rolig historia förklarar han att det kan bli knepigt eftersom ”han aldrig riktigt verkar komma till poängen”.
Det är svårt att inte tycka om den av uppväxt och omständigheter tilltufsade Bertie i succéfilmen The King’s Speech. Prinsen som i sagan han berättar för sina barn, den nuvarande drottningen Elisabeth och hennes syster Margaret, av en elak häxa förvandlades till en pingvin med vingar som såg ut som små fula sillar. I verkligheten var den elaka häxan en kärlekslös uppfostran. Och förbannelsen dålig självkänsla.
Det är en fin och välgjord film men att den är nominerad till inte mindre än tolv Oscars har säkert en del att göra med att vi lever i en tid där just självkänslan blivit något av ett mantra. Idén att vi är så mycket mer än det vi visar, så mycket starkare och mer kapabla än vi tror finns överallt omkring oss som en möjlighet, och potentiell källa till frustration. För även om målet är att bara vara sig själv, hur sjutton ska man ta sig dit?
Vägen är i verkliga livet, precis som i filmen, ofta minst sagt snårig, ibland smärtsam. Bristen på självkänsla har genererat en helt egen industri och som kompasser i vårt sökande erbjuds vi mängder av självhjälpsböcker, kurser och föreläsningar.
Ändå har det tidigare nästan inte funnits något som provocerar oss lika mycket som en person som på allvar tycker om sig själv och dessutom har mage att visa det. Ta bara förre statsministern Göran Persson. Pompös, uppblåst, bufflig var vanliga omdömen när det begav sig. Men någonting verkar ha hänt.
I en omröstning på Aftonbladets webb vill nästan 80 procent se Persson som nygammal partiledare för Socialdemokraterna. ”Göran är så bra! Saknar honom! Sverige skulle behöva honom nu!”, skriver en läsare. ”Jag saknar den buffeln ;)”, en annan.
Och titta på Ove Sundberg, snålast och tråkigast i Solsidan på TV4 men störtnöjd med sig själv. Medan seriens huvudperson Alex, som de flesta av oss, vrider ut och in på sig själv för att vara till lags för allt och alla kretsar Oves värld kring Ove. Ove bekymrar sig föga om vad folk tycker om vare sig hans klädstil eller personlighet. Han bara är. För några år sedan skulle han mötts av odelat förakt. I dag är han tittarnas favorit, föräras fanklubbar på Facebook och remixade klubblåtar på Youtube.
Och Björn Ranelid, författaren som av många ansetts som lite väl självförhärligande, fick stappla runt i fem veckor i Let’s Dance trots juryns ljumma poäng men tack vare folkets starka stöd.
Vi vill så förtvivlat gärna vara lyckliga men för att bli det måste vi först bli kompisar med oss själva. Historien om den stammande prinsen hjälper oss en bit på vägen att bli äkta divor som Göran, Ove och Björn."

Jag ska se filmen då den kommer till min biograf. Jag gillar engelska filmer och Colin Firth i synnerhet. Större delen av eftermiddagen kommer jag att läsa. Jag ligger litet efter med böcker till Bokresan Jorden Runt. Boken Här fanns att beställa, men på biblioteket hittade jag en annan av Wislawa Szymborska, "Bredvidläsning". Jag ska kika i den istället.

Dotter K kommer på snabbt besök med barnbarn E, medan storebror A spelar tennis.

Ikväll ser jag  på Downton Abbey, en engelsk serie som började i TV1 förra lördagen.

Trevlig helg!

Tycho Brahe-dag?



Bilden från koping.se. Där har jag bott och också deltagit i vattengympan i badhuset.

 

Går det inte ens med vattengympa längre? Fick otrolig värk överallt efter badet igår och fick linda in mig varmt och ha på dubbla sockar under eftermiddagen och kvällen. Värme lindrar. Förutom ryggen och benen krånglade vänster fot. Jag har senarelagt operation av foten, eftersom jag ville komma i form med vattengympan och det är tio gånger kvar. Jag tog ingen medicin, eftersom jag var hemma. Jag har ju fått en förklaring till den här värken efter magnetröntgen. Det är spondylos mellan 3: e 4:e kotan i nedre ländryggen. Det är ju  inte så roligt, men det syntes på röntgen för femton år sedan att jag hade början till det. Jag har 50 % kvar av det ursprungliga trymmet mellan kotorna i ryggmärgskanalen och det gör att det strålar ner i benen. Nerver ligger i kläm. Några längre gångsträckor kommer så småningom inte att kunna göras. Blev remitterad till vattengympan, eftersom det anses skonsamt.

Idag värk på morgonen igen. Då jag skulle stryka en top slocknade strykjärnet. Det var iskallt! Efter en stund gick en säkring, vilket berodde på det trasiga strykjärnet. Fick famla i mörkret för att hitta jordfelsbrytaren och åtgärda det. Sedan tog jag min värkmedicin och gick ut och handlade kl 09.00.

Ett barnbarn har fått influensa, så jag ska inte besöka dem i morgon, även om jag är vaccinerad. Idag hade jag kunnat få skjuts av en väninna till Älvsjö, men jag har tid för klippning kl 13.

------

Tillbaka efter besöket i centrum och jag är nöjd med klippningen. Jag har gått tillbaka till min gamla frissa, som tar 200 kr för en klippning. Skönt att bli av med håret i nacken. Jag har haft page, men nu blev det en kortare variant, en bobfrisyr. Min förra frissa tog 350 kr och det var det inte värt. Köpte en portion  laxpudding hos Bröderna Axelssons Fisk i Sollentuna centrum. Det var gott och jag slapp laga mat. Nu ska jag läsa tidningen. Jag brukar köpa DN på fredagarna. Det är roligare att läsa papperstidningen än att läsa på webben. Några varv med "snabeldraken" ska det bli innan kvällen.

Jag inväntar morgondagen med tillförsikt.

Trevlig helg!

Till en fantastisk kvinna ~ Maya Angelou ~

När jag yngre så vägde jag några kilo mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade snäv klänning. Men, nu när jag är äldre så har jag släppt min kropp fri.
Det finns en elastisk komfort där min midja var en gång.

Till uppfinnarna av högklackat: Mina fötter har inte glömt!

Jag måste använda storlek 39 nu, men jag hade 37 förut.
Och hur är det med nylonstrumpor går de efter storlek eller efter vikt? Hur kan det komma sig att grenen alltid sitter nere vid knäna?

Jag behöver använda glasögon, eftersom all skrift blivit mindre och det var inte så länge sedan:
Jag VET att jag minsann var längre!
Fastän mitt hår har bytt till grått och mitt skinn inte riktigt passar längre, så är jag på insidan densamma, bara utsidan har förändrats lite.

MEN, man ska alltid se det från den ljusa sidan ...

Jag har lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer,

eller hur svart allt känns idag, så går livet vidare

och i morgon blir en bättre dag.
Jag har lärt mig att det säger mycket om en människa,

hur hon/han hanterar dessa tre saker: en regnig dag,

borttappat bagage och hoptrasslade julgransljus.

Jag har lärt mig att oavsett vilken relation du har till

dina föräldrar,  så kommer du att sakna dem

när de inte längre finns mer.
Jag har lärt mig att skaffa pengar och saker

är inte detsamma som att skaffa sig ett liv.

Jag har lärt mig att livet ibland

ger oss en andra chans.

Jag har lärt mig att man inte kan gå igenom livet med

en plockhandske på bägge händerna.

Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.

Jag har lärt mig att när jag beslutar något direkt från hjärtat,

så har jag oftast tagit rätt beslut.

Jag har lärt mig att även om jag har smärta,

så behöver jag inte ge andra det.

Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon.

Alla behöver en varm kram, eller en vänlig klapp på axeln.

Jag har lärt mig att jag fortfarande har mycket att lära.

Jag har lärt mig att människor kommer att glömma bort vad du sagt och saker du gjort. Men de kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig.

~ Maya Angelou ~