Livets kontraster

Förra söndagen började jag skriva ett inlägg, men orkade inte slutföra det. Livet är som det är, varje dag fullt av kontraster, men den här söndagen kändes det påtagligt! E hade fyllt 18 och vi träffades för en brunch. Att träffa alla barnbarnen (ja, inte C som pluggar i Lund) var mer än någonsin fullt av glädje, då jag kände mig litet hängig utan att veta varför. Vi serverades som avslutning en god moussetårta. Mina barnbarnspojkar börjar också växa till sig, den äldsta blir säkert 2 m lång och den yngsta, 13, har också rusat iväg på längden men även intellektuellt. Han använder ord som en vuxen och är nyfiken och vetgirig.

På kvällen tänkte jag att jag inte hört av min vän i Västerås på några veckor. Jag ringde upp, trots att jag kände på mig att jag kanske skulle störa. Sist genomgick hon cellgiftsbehandlingar. Hon svarade och berättade att hon nu ligger på en avdelning för palliativ vård. Hon hade åkt hem från rehabenheten, men var tvungen att fara till akuten efter några dagar. Hon berättade sakligt; hennes förhållningssätt till livet har varit att göra det bästa i alla situationer. Hon har varit delvis handikappad i sitt liv men arbetat ändå. Alltid fått klara sig själv. "Ulla, vi får se hur lång tid det tar". Hon vill inte ha besök då hon sover mycket, men jag ska försöka få dotter att skjutsa mig någon dag. Hela veckan har jag känt mig påverkad. Våren är i antågande, men får hon uppleva en sommar till?

Borttappad blogglista

Idag satt jag en halvtimme och med bloggens layout, fast jag  egentligen inte hade tid. Upptäckte att min blogglista har försvunnit. Ska återställa den men det kan ta tid att få de rätta adresserna och nu ska jag gå ut sista passet med Pontus.

Vi ses snart!

Den nya dagen randas ...

Den nya dagen randas. 

Vad gör vi nu med den? Vi lever väl och andas

tills det blir kväll igen. 

- Alf Henriksson -

En smakebit på søndag. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Nu är det dags för mig att försöka gå in oftare på bloggen. Försöker minska mina inlägg och kommenteranden på FB och helst sluta. Jag har hela tiden läsningen på gång, mest via läsplattan, då jag fortfarande har bekymmer med glaskroppsavslossningen. Mitt nya tangentbord med större tangenter gör det snabbare och lättare att skriva. 

Nytt år också! Inga nyårslöften här mer än att, som vanligt, ta vara på varje dag. Att vara snäll mot mig själv, inte bara mot andra.

Jag läser ungefär två böcker i veckan och har just avslutat en ny bekantskap, författaren Anita Salomonsson med hennes bok Oloflig beblandelse. Klicka på länken till vänster för att läsa om boken. Den gav mig mersmak och jag kommer säkert att läsa fler av hennes böcker. 

Idag är det söndag och jag passar på att bjuda på en smakbit från boken jag läser. Det är Mari på bloggen En smakebit på søndag som tar emot inlägg  med citat från boken vi just då läser. Enda regeln är no spoilers. 

Min smakbit kommer från boken Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld (på läsplattan sid 44). 

Säger han som just pratat en timme med den enda snygga kvinnan på festen" svarade Darcy. "Förutom din syrra, alltså." Det klirrade av isbitar och sedan tillade han: "De gör säkert så gott de förmår, men folk är ju så fruktansvärt bonniga här." Liz log för sig själv. Det kändes märkligt tillfredsställande att få kvitto på hur snobbig Darcy var. 
I godmodig ton sa Chip: "Du som varit här ett år - har du inte träffat på några kvinnliga basketspelare som levt upp till dina stränga krav?"
"Jag kan knappt föreställa mig nåt mindre frestande", sa Darcy. 
Chip skrockade. "Nån sa att Janes syster Liz också är singel." "Det vore väl ohöviskt att säga att det förvånar mig föga. Liz tappade hakan helt. Med ens var det inte lika roligt att tjuvlyssna. Vem trodde drummeln att han var egentligen, och vad hade han emot henne? 

Nu återvänder jag till bloggandet om mina lästa böcker

Äntligen är alla helger över, vilket är skönt, även om jag har haft trevligt med familjen.   Vardagen med allehanda aktiviteter börjar, i morgon kyrkans onsdagsträff, och nästa vecka stolsgympan. Omdöpt från sittgympa till stolsgympa då många övningar utförs stående.  Den leds av en mycket positiv och duktig kvinna som ger oss 40 min med härliga rörelser till bra musik. Ny regi och ny lokal dock, då kommunen inte längre vill stå för den, inte ens upplåta eller hyra ut sin lokal Seniorträffen till seniorgymnasiken: Skandal att det ska sparas in på allt nu. På sikt blir det ju dyrare att äldre människor, som själva inte orkar aktivera sig, inte heller får den billiga hjälpen. Dyrare med sjukvård inte sant? 

Verksamheten ska också dras in i tid. Då har kommunen valt att öppna kl ½ 10 istället för 09.00 alla dagar. Den kvinna som är anställd på heltid ska nu få mindre arbetstid men måste ändå ta sig dit varje dag. Bättre hade väl varit att ha stängt en halv dag. Personen tar sig dessutom kommunalt genom halva Stockholm och hit med byten. Vid rusningstrafik blir det kanske en extra timmes resväg! 

Så ska jag försöka komma igång med att blogga om min läsning igen. Tänker gå bakåt i tiden men bara skriva mycket om böcker jag tyckt om och mindre om de mindre bra.   Igår började jag med en ny bok och en för mig okänd författare, Anita Salomonsson. Valde en av de första hon skrivit. 

Bokus skriver så här:

Sara Greta Pehrsdotter är oäkting och lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.

Sara blir uppvaktad av en bondson, Nils, som friar ganska så omgående. Men så småningom blir hotet från det illavarslande himlatecknet hon såg som barn verklighet.

Anita Salomonsson skriver en prosa med gammaldags ton. Hon har mutat in en egen historisk nisch, med sanna berättelser förlagda till Västerbotten, där småfolket råkat förfärligt illa ut. Hennes prosa är vacker som gamla dunkla kurbitsmålningar.

Kajsastina