Min vardag ska schemaläggas med att skriva i bloggen. Det är bra träning för att slutföra mitt utkast till en bok.

Det har hänt en del på Blogspot sedan jag var inne sist. bloggen, förmodligen bara för mig själv. Att formulera mig i skrift men försöka att få ett bättre flöde. Att minska på orden är viktigt och svårt.  De flesta böcker jag har läst på sistone hade kunnat minskas till hälften.  För några månader fann jag telegram, som skrivits av min Far till min Mor under sin tid i USA från 1939 och fram till deras skilsmässa. Alla telegram har inte sparats men det handlar om ca sex år. Upplägget är svårt att begränsa men parallellt med beskrivningen om dem ska jag berätta om barnet, dvs jag, som blev lämnat. Jag och min bror lämnades hos Farmor och Farfar då vi var 4 resp 6 år. 

Varje val du gör blir dina barns historia är temat just nu, men jag får se vad jag väljer att skildra. 

Har läst mycket sedan sist. Jag ska försöka skriva in böckerna som jag läst i somras senare. Just nu läser jag en bok av Pam Jenoff Paris försvunna döttrar.  Förf var helt okänd för mig och jag har gjort som jag brukar när jag hittar en författare som jag gillar, läser fler av densamma. 

Jag stötte på denna författare i somras och läste i rask takt Diplomaten hustru och Kvinnan med stjärnan. Det passade mig så bra att läsa på balkongen 3-4 timmar innan solen gick ned under den varma sommaren. Mycket skönt! 

   

/Kajsastina

Om Pam Jenoff

Pam Jenoff är författare till flera böcker av historisk skönlitteratur, inklusive NYT -storsäljaren The Orphan's Tale. Hon har en examen i internationella frågor från George Washington University och en examen i historia från Cambridge, och hon tog sin JD från UPenn. Hennes romaner är inspirerade av hennes erfarenheter från Pentagon och som diplomat för utrikesdepartementet som hanterar förintelsefrågor i Polen. Hon bor med sin man och 3 barn nära Philadelphia, där hon undervisar i juridik. 

Månad efter månad går i samma lunk, dvs med läsning och lyssnande av böcker!

Har återigen missat att skriva i bloggen, men det är bra att då och då titta in här. För min egen skull skriver jag in de böcker, som jag har gillat och som då har fått höga poäng. Det brukar bli två böcker i veckan och sedan också en struntbok, som jag lyssnar på och ler åt under promenader. Promenaderna blir inte så långa, men jag försöker gå ut varje dag trots min spinala stenos. Ingen hjälp finns mot detta. Bara övningar som kanske underlättar litet, så jag ägnar säkert några timmar åt det. Jag har i alla fall lyckats få remiss att få röntga ryggen, då det är tio år sedan det gjordes och jag fick då diagnosen Spinal stenos.

Här är mina underbara fysioterapeuter på You Tube. De är inte så glamorösa, men vet vad de pratar om och jag tycker att det hjälper något för att kunna utföra alla hushållssysslor, till och med dammsugning. Klicka på länken, om du vill ha tips om ryggvärk. 

Var säker på att göra rätt övningar för din sorts ryggsmärta.  

Jag har i alla fall fått första sprutan mot Covid-19 och den andra får ja den 27 maj. Tills dess får jag inte träffa mina barnbarn och döttrarna. För egen del går det bra att ha det så här; jag lunkar på som vanligt med gymnastiken, akvarellmålning, bokläsning. Dessutom lyssnar jag numera mycket på klassisk musik på Spotify. Det blir en repetition för att minnas denna musik, som har följt mig genom mitt liv. Däremot tycker jag det är hemskt för alla unga människor, som har fått ställa livet på VÄNTAN! Skolarbetet blir också lidande och jag hoppas att kommande arbetsgivare tar hänsyn till att de inte kunnat prestera så bra som de skulle ha gjort utan Covid-19 som gjort att de har haft distansundervisning.

Återkommer med den bok jag läser just nu. 

Kajsastina

Käre Edward av Ann Napolitano

Nu har det gått några månader sedan jag sist skrev i bloggen Jag håller på, håller ut och hänger med. Avstånd hålls också! Jag tycker det går fortsatt bra att inte  gå i affärer; ja det är mitt eget val.

Jag är också med i en fallstudie på Facebook. får vi nya övningar att träna balansen varje dag. Vi får feedback av en fysioterapeut och kan också ställa frågor. Förutom dessa två har jag egna hemmaövningar. Det här skulle jag nog inte hinna med om jag var ute i affärer, utan jag beställer hem från Mathem, för ca en månads förbrukning. I somras var  vi många som träffades för promenad och medhavd fika. Vi ser fram mot våren då detta kan fortsätta. 

Den här veckan läser jag: 

Bokus

"En sommarmorgon lyfter ett flygplan från New York till Los Angeles. Det är 191 passagerare ombord, bland dem en ung kvinna som tar ett graviditetstest på flygplanets toalett, en Wall Street-miljonär som flirtar med flygvärdinnan, en skadad soldat som återvänder från Afghanistan och två föräldrar som flyttar över landet med sina söner. När planet kraschar på ett fält i Colorado är den yngste av dessa pojkar, 12-årige Edward Adler, den enda som överlever.

Edward kämpar för att förstå meningen med sin överlevnad och för att hitta en plats i världen utan sin familj. I det nya hemmet hos mostern och hennes man är den enda trösten vänskapen med flickan i huset bredvid, Shay. Tillsammans gör Edward och Shay en häpnadsväckande upptäckt: gömda i familjens garage finns säckar med brev från släktingar till de andra passagerarna, adresserade till Edward.

Eftersom Edward växer upp i skuggan av barndomens plötsliga tragedi tvingas han konfrontera några av livets mest djupgående frågor: Hur gör vi det mesta av den tid vi får? Och vad betyder det att inte bara överleva, utan att verkligen leva?"

Jag ger den här boken 

* * * *  5/5 poäng

Kajsastina

Vi äldre är varken gulliga eller otillräkneliga - Cecilia Hagen.

Idag skriver Ceclilia Hagen om ÄLDRE, mycket bra! Vi är inte det minsta otillräkneliga, passa er! Klicka på länken ovan. Jag märkte idag att flickan i kassan talade till mig i en ton som man använder till barn eller någon som hör väldigt dåligt. Jag kände mig illa till mods och förminskad.  Så läste jag Hagens artikel i Expressen och den är klockren. Kikade också in på Ingrids blogg Livet efter 80 och hennes vanligen  positiva inlägg var något mindre positivt. 

Min vardag har tuffat på hyfsat och jag har haft lust att göra saker varje dag.Tillvaron har varit uthärdlig. men efter gårdagens nya restriktioner p g a virusets framfart känns det svårt att peppa sig själv då man inser att vi är tillbaka på ruta ETT.

Förutom mina vanliga krämpor med spinal stenos, Sjögrens, artros i händer och biverkningar i benen efter cellgiftsbehandlingen (för snart tio år sedan) har jag varit dålig i magen i tre dagar. Håller diet för att det ska ge sig, men känner mig vissen. Kanske är det den underliggande oron som spökar. Har för vana att inte se nyheter utan bara läsa på nätet, men igår kom en extrainsatt presskonferens, då TV:n stod på. I mitt fall kanske det inte gör så stora förändringar, men jag, liksom många med mig, hade börjat se ljuset i tunneln. 

Hade fått påminnelse från posten om att hämta en laddare till mobilen, som dotter y hade beställt. Det var en som man ställer mobilen på, mycket bra. Kl halv åtta före frukost och lätt illamående  gick in på ICA, hämtade och handlade rostbröd och coca cola till magen. Jag har både munskydd och plasthandskar på mig!

Seniorträffens damer har en sida på FB, där vi lägger in texter, så vi kan förmedla oss på så sätt, om någon vill ha promenadsällskap.  Seniorträffen var på väg att öppna för tio personer för ett par veckor sedan, men det går ju inte nu. 

Ha det gott, håll ut, håll avstånd!

 

En vän har tipsat mig om Karin Smirnoffs trilogi.

 Nu börjar jag läsa Karin Smirnoffs trilogi:

   

Kajsastina