Vårblommor

Bilderna tagna vid Sollentuna blommor, Edsbergs torg

Trevlig helg!

/Kajsastina

Vänner får vår själ att blomma

Halvvägs på resan?

Alldeles nyss njöt jag av en kopp kaffe för första gången på flera veckor. Efter cellgifts-behandlingen i fredags, följde illamående och diarréer fredag, lördag, ingen lagad mat söndag eller måndag. Sov nyss 40-50 min, men jag hade vaknat redan kl 06.00 för frukost och pillat i mig alla mediciner. Dricker hela tiden mängder av té, äter salta kex, glass, Verum hälsofil och ibland löskokt ägg på toast. Det jobbigaste är ändå den obeskrivliga tröttheten eller fatigue, som inte går att sova bort. Betyder det att cytostatikan verkar? Varifrån kommer uttrycket ”Ont ska med ont fördrivas”? Har jag kommit halvvägs nu? Vandrar omkring i lägenheten för att få styrka i benen, plockar med kläder, ser på Downtown Abbey, Hem till Gården *fniss*. Har också lyssnat på Himmel över London med uppläsning av Håkan Nessner. Gillar hans lugna stämma. Handlingen var något komplicerad men i stort sett bra.

Samlade ihop mig efter dusch och lätt lunch och gjorde några Qigongrörelser framför öppet fönster. Psykologiskt bra? Solen skiner och våren kanske är på väg? Ska gå till centrum, 5 min, och hämta Metrotidningen. Får inte gå in i affärer eller folksamlingar ännu. Månne gå en 10-15 min promenad?

Bokläsningen just nu är vilande. Jag läser fortfarande  ”Potensgivarna”. Den är riktigt rolig och underfundig, men ögonen är ljuskänsliga och jag orkar inte läsa så mycket. Ska i alla fall boka några böcker av Kerstin Ekman på bibblan. Så småningom också gå igenom min planerade bokläsning och komplettera boklistan för år 2011. Så viljan att göra saker finns men inte orken. Stickningen vilar också. 

Vad mer? Jo, jag har på odla.nu beställt några blomsterknölar. Se bilder nedan. Det blir ingen sådd i år. Det lönar sig inte, köper istället små plantor till balkongen. Idag ser jag fram emot att börja göra snyggt på balkongen.  

<><>

Min chokladblomma har inte klarat sig. Bilden från odla.nu
http://erbjudande.odla.nu/vl/?utm_source=odla&utm_medium=webb&utm_campaign=shopspalt1



<><>

Härliga färger har dahlian "Rock´n Roll". http://erbjudande.odla.nu/vl/?utm_source=odla&utm_medium=webb&utm_campaign=shopspalt1

<><>

Anemoner - http://erbjudande.odla.nu/vl/?utm_source=odla&utm_medium=webb&utm_campaign=shopspalt1

Har också fått mail, telefonsamtal från mina gamla vänner utspridda över städerna Västerås, Umeå och Köping, men också mina nya vänner här i Sollentuna. Själv affirmerar jag ljus och kärlek mellan tupplurarna och hushållsarbetet.

Nästa läkarbesök har jag den 20 och nästa behandling den 23 februari. Jag återkommer då orken finns, läser ockå Era bloggar, men orkar inte sitta och kommentera.

Ha det gott!

/Kajsastina

Tack alla som har stöttat mig, såväl mina närmaste som vänner, bloggvänner och den fantastiska personalen på Karolinska sjukhuset.

Tack för alla stöttande kommentarer under de senaste fyra veckorna. Även om jag i förväg skrev i bloggen att det skulle bli tufft under min behandling med cellgifter, hade jag ingen susning om vad som skulle hända. Naturligtvis har det varit, är och kommer att bli jobbigt - är nu inne på femte veckan. Det är beräknat att pågå ytterligare 5-6 veckor med behandling, om inga bakslag dyker upp.


De första veckorna kändes tillvaron helt surrealistisk, jag stod utanför och tittade på vad de gjorde med min kropp. Samtidigt fick jag ett sådant fint bemötande och omhändertagande av sjukhuspersonalen. Hade ingen aning om att det fanns sådana fantastiska "änglavarelser". Ett råd till Reinfeldt: Se till att de får mer betalt för sitt arbete. Det är en skam att man inom vården har så dålig lön. Jag har varit lyckligt lottad som aldrig tidigare legat på sjukhus, bara på BB.


Man blir ännu mer egocentrisk av att ha en sjukdom, men det är ju bara jag som kan ta hand om mig själv efter att läkarna har gjort sitt. Det som känns bra är att min hjärna fungerar som den ska och att mina tankar än så länge är positiva och fyllda av kärlek till mina närmaste och vänner. Då håret på huvudet försvann under helgen blev jag förvånad över mig själv. Jag noterade det bara och vidtog åtgärder, klippte av det själv och skaffade sjalar. Min identitet sitter tydligen inte i håret, trots att min Farmor alltid sade att det var kvinnans vackraste prydnad.


Jag kanske skriver mer om den här långa resan då jag orkar, men den som är intresserad kan klicka på min bild i höger kolumn för att läsa om ni vill veta vad det handlar om.

Ha det gott!

/kajsastina

Minns du livet?

Minns du livet?

Minns du vad det givit?

Minns du vännen

i den andra tiden

som, fast lyckostundern är förliden,

dock ditt ömma hjärtats vän

förblivit?

Minns du himlen i den första kyssen,

minns du vinden

som dig fann i flykten?

Minns du glädjen i en sommarvals?

Minns du livet?

Minns du något alls?

≈ Bo Setterlind ≈