Nu tar jag en lång läs- och fikapaus.
Ska gå tillbaka till mina anteckningar om årets lästa böcker, som saknar min bedömning. Uppsöka något vatten att simma i. Trots intag av allergimediciner,tabletter, cortisonspray, inhalator och ögondroppar är det svårt med värmen. Svårt att andas, gräsallergi hela sommaren. För mig känns det som att alla klipper sina gräsmattor flera gånger i veckan. Jag vet att vi är många som inte mår bra i extrem värme. Lagom är bäst!
Trevlig fortsättning på sommaren!
/Kajsastina
söndag 5 juli 2015
lördag 4 juli 2015
Juni månads lästa klassiker - Alberteserien av Cora Sandel
Här skrev jag om min plan för bokläsningen i sommar. Jag väntar fortfarande på min bok Idioten; får den först i nästa vecka. Den finns i pocketupplaga på bokus.se, men det är jobbigt att bläddra i en pocket med så många sidor. Istället började jag med Alberteserien.
Hos Lyrans Noblesser finner du här länkar till vilka böcker andra läst i Klassikerutmaningen juni 2015.
Titel: Alberteserien
Alberte och Jacob, Alberte och friheten, Bara Alberte
Författare: Cora Sandel
Förlag: Bonniers, 1997
Antal sidor: 754
Första meningen: KYRKANS KLOCKA LYSER som en måne i natten.
Cora Sandel är en författarpseudonym som Sara Fabricius tog när hon publicerade sin första novell. Författaren föddes i Kristiania 1880 och växte upp i Tromsø. Hennes pappa var sjökapten och var ständigt ute på resor. Hon var blyg och levde ett instängt liv med sin mor och sina mostrar.

Sandel debuterade med Alberte och Jakob (1926) , följd av Alberte och friheten (1931) och Bara Alberte (1939). Trilogin handlar om Alberte som reser till Paris 1920, där hon umgås i bohemkretsar. Hon är mycket blyg och blir ofta förtvivlad i sin ensamhet. Hon måste ha haft en inneboende styrka, precis som författaren, att ta ett stort steg och flytta utomlands. Ändå säger Sandel att det här inte är en självbiografisk roman.
Så småningom lämnar Alberte Paris och hyr med några andra personer ett hus i Bretagne. Hon blir förälskad i författaren Pierre, som uppmuntrar hennes skrivande. Hans hustru, Jeanne, är mycket vacker och stöttar sin man i sin författarkarriär.
I bok nr två har Albertes liv förändrats. Hon försörjer sig med att stå modell och att skriva litet kåserier. Hon tappar modet ofta, då kommer kärleken i hennes liv, men hon förlorar den. Hon gifter sig och får barn med fel man. Hon känner sig mycket instängd och tycker att hon återvänt till ett borgerligt liv som hon brutit sig ur. Hennes liv ter sig för mig trassligt. Jag väntar och väntar att någonting ska hända äntligen i hennes liv. Hennes öde avgörs till sist och hon står ensam i livet.
Från bok nr 3 sammanfattar jag slutet med ett citat, s 753. Det är sorgligt; det har tagit alltför lång tid att uppnå den lilla friheten. Var den värd priset?
"Hon går där och vet egentligen bara ett. Nu är det slut med famlandet i dimma efter värme och famn. Det har klarnat nu, det är klart och kallt. Inga armar omkring en mer, inte ens ett barns. Nakna livet, så långt hon kan se, kamp och oförvillad blick. Det blir att gå under eller också gå sig så bittert stark att ingenting kan drabba en längre. Hon känner något av den ensammes styrka."
Det märks att boken är skriven i början på 1900-talet. Språket är ålderdomligt, men jag tycker ändå att boken är lättläst. Jag finner det intressant att läsa om en kvinnas tankar och utveckling från den här tiden. En del känner jag igen från min egen ungdom och det är ju nästan 90 år sedan första boken skrevs..
Mitt betyg blir 4 p/5 p.
✩ ✩ ✩ ✩ ✩
Hos Lyrans Noblesser finner du här länkar till vilka böcker andra läst i Klassikerutmaningen juni 2015.
Titel: Alberteserien
Alberte och Jacob, Alberte och friheten, Bara Alberte
Författare: Cora Sandel
Förlag: Bonniers, 1997
Antal sidor: 754
Första meningen: KYRKANS KLOCKA LYSER som en måne i natten.
Cora Sandel är en författarpseudonym som Sara Fabricius tog när hon publicerade sin första novell. Författaren föddes i Kristiania 1880 och växte upp i Tromsø. Hennes pappa var sjökapten och var ständigt ute på resor. Hon var blyg och levde ett instängt liv med sin mor och sina mostrar.

Sandel debuterade med Alberte och Jakob (1926) , följd av Alberte och friheten (1931) och Bara Alberte (1939). Trilogin handlar om Alberte som reser till Paris 1920, där hon umgås i bohemkretsar. Hon är mycket blyg och blir ofta förtvivlad i sin ensamhet. Hon måste ha haft en inneboende styrka, precis som författaren, att ta ett stort steg och flytta utomlands. Ändå säger Sandel att det här inte är en självbiografisk roman.
Så småningom lämnar Alberte Paris och hyr med några andra personer ett hus i Bretagne. Hon blir förälskad i författaren Pierre, som uppmuntrar hennes skrivande. Hans hustru, Jeanne, är mycket vacker och stöttar sin man i sin författarkarriär.
I bok nr två har Albertes liv förändrats. Hon försörjer sig med att stå modell och att skriva litet kåserier. Hon tappar modet ofta, då kommer kärleken i hennes liv, men hon förlorar den. Hon gifter sig och får barn med fel man. Hon känner sig mycket instängd och tycker att hon återvänt till ett borgerligt liv som hon brutit sig ur. Hennes liv ter sig för mig trassligt. Jag väntar och väntar att någonting ska hända äntligen i hennes liv. Hennes öde avgörs till sist och hon står ensam i livet.
Från bok nr 3 sammanfattar jag slutet med ett citat, s 753. Det är sorgligt; det har tagit alltför lång tid att uppnå den lilla friheten. Var den värd priset?
"Hon går där och vet egentligen bara ett. Nu är det slut med famlandet i dimma efter värme och famn. Det har klarnat nu, det är klart och kallt. Inga armar omkring en mer, inte ens ett barns. Nakna livet, så långt hon kan se, kamp och oförvillad blick. Det blir att gå under eller också gå sig så bittert stark att ingenting kan drabba en längre. Hon känner något av den ensammes styrka."
Det märks att boken är skriven i början på 1900-talet. Språket är ålderdomligt, men jag tycker ändå att boken är lättläst. Jag finner det intressant att läsa om en kvinnas tankar och utveckling från den här tiden. En del känner jag igen från min egen ungdom och det är ju nästan 90 år sedan första boken skrevs..
Mitt betyg blir 4 p/5 p.
✩ ✩ ✩ ✩ ✩
torsdag 25 juni 2015
Alla dagar, alla nätter
Den här pjäsen, skriven av Margareta Garpe, var oväntat bra. Bra skådespelare, knivskarp dialog och en slutscen som jag kände starkt för.
På scenen: den åldrade modern Alice, hennes vuxna döttrar Krista och Nita, dotterdottern Jonna och två medelålders gifta män på rymmen från sina familjer. Under pjäsen skiftar systrarna roller och ett triangeldrama uppstår. Meta Velander är mest med i första halvan och hon är strålande; i andra halvan är hon sjuk och ligger i en säng. Den största rollen spelas av Lena B Eriksson, som gestaltar dottern Krista och det är när mamman Alice hamnar som ett krävande vårdbylte i Kristas vardagsrum som allting ställs på sin spets.
När jag kom hem från teatern sjuk och dagen efter var jag till veterinären, men tog hemme och tänkte 5-6 dagar till innan hon fick somna in.
söndag 21 juni 2015
Min planerade sommarläsning
Pågående läsning
1. Främlingen vid havet, Nora Roberts
2. Vi, David Nicholls
Nyligen avslutade:
3. Dagen efter, Lionel Shriver
4. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
Klassikersommar med Lyrans Noblesser
1. Idioten, Fjodor Dostojevskij
2. Alberte-serien, Cora Sandel
3. Den gudomliga komedin (förkortad version), Dante Aligheri
Trilogin av Ken Follett
![]() |
| Del 1 |
4. Giganternas fall (del 1). Pågående läsning (är på sid 281).
5. Winter of the World (del 2)
![]() |
| Del 2 |
6. Edge of Eternity (del 3)
7. Himlakroppar av Eleanor Catton
Ha en skön sommar och gå ut och läs i solen!
/Kajsastina
fredag 19 juni 2015
Midsommar - dikt av William Shakespeare, 1564 - 1616
| Bilden lånad från shakesongs.com |
Shall I compare thee to a summer' day?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
when in eternal lines to Time thou grow'st.
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.
- William Shakespeare, 1564 - 1616
TREVLIG MIDSOMMAR !
- William Shakespeare, 1564 - 1616
TREVLIG MIDSOMMAR !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









