Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

Mitt första stopp på Bokresan Jorden Runt (3) i april månad var Pakistan. Jag fick som reselektyr en liten tunn bok, Den ovillige fundamentalisten skriven av Mohsin Hamid.

Boken är berättad av Changez, en ung pakistanier som kommit till USA för att studera vid Princeton. Därefter blev han utvald till ett statusfyllt och mycket välbetalt arbete som konsult på ett företag som köper upp och säljer företag över hela världen.

På ett café i Lahore möter han en amerikan. Jag blev fängslad redan av de inledande raderna: – Ursäkta mig, min herre, men kanske jag kan stå till tjänst? Å, jag ser att jag gör er förskräckt. Låt er inte skrämmas av mitt skägg: jag älskar Amerika. - Författaren skriver i korta, intensiva meningar. Det pågår hela tiden en monolog, där han riktar sig till en främling. Ibland känns det som om jag själv är den främlingen. Det är ett lättläst och bra språk, men en bit in i boken blir jag trött på monologen och vet inte riktigt vart han vill komma. Ja, han kritiserar först USA och allt vad det står för och efter den 11 september byter han sida. Han slutar arbeta då hans kris tar över och han inser att han har en dålig relation till sin familj och sitt hemland. Dessutom har han ett olyckligt förhållande med en amerikansk flicka. Hon heter Erica och har inte kommit över sin döde fästman. Hon blir till sist psykiskt sjuk men innan dess har Changez gått så långt att han övertar den döde fästmannens identitet.

Amerikanen sitter kvar och lyssnar genom hela monologen - jag känner närvaron och anar att hans irritation. Jag fortsätter att läsa och väntar på en upplösning. Pakistanierns ton blir, tycker jag, mer och mer hotfull.

Om meningen var att visa läsaren vilka krafter som kan få en välutbildad ung man att förändra sig och ansluta sig till religiös fundamentalism, har jag litet svårt att förstå historien. I en monolog är det svårt att få med allt, till exempel skulle jag ha velat få reda på vad som hänt honom sedan han kom tillbaks till sitt hemland. Boken får ett abrupt och ovisst slut. – Min herre, jag vet att ni har tyckt att vissa av mina åsikter har varit kränkande, jag hoppas att ni inte avvärjer mitt försök att skaka er hand. Men varför sticker ni in handen innanför kavajen, min herre? -