Amos Oz - återigen

En berättelse om kärlek och mörker.
En lördag besöker familjen tillsammans med farbror Staszekk  en arabisk familj i en annan del av staden. Farbrodern Staszek hade noga beskrivit att pojken måste uppföra sig.. Man ville ju inte förvärra fiendskapen mellan nationerna under denna period av oro över fara för blodiga krig.

Vid besöket träffar pojken en flicka i trädgården. Hon har sin lillebror med sig.  De pratar först artigt, men sedan frågar hon om han kan klättra i träd. Allt går sedan överstyr, eftersom han vill briljera väl uppe i trädet. En kedja sitter i trädet och i änden på den en rostig järnkula.

– Och hennes bror satt kvar därnere vid mullbärsträdets fot. Han hade slutat lägga ut löv i noggranna och hemlighetsfulla ringar, och rufsig, allvarsam, ansvarsfull och betagande tultade den lille pojken i sina kortbyxor och röda skor just iväg efter en vit fjäril, när någon uppe i mullbärsträdet plötsligt med ett skräckslaget vrål ropade hans namn, Awwad, Awwad, spring, och han hann kanske precis spärra upp ögonen och titta upp mot trädet, han hann kanske just se den rostiga järnkulan som lossnat från kedjan och rusade rätt emot honom, som en granat, allt mörkare och större och på väg rakt mot barnets ögon, och den skulle med säkerhet ha krossat barnets skalle om den inte med någon centimeter hade missat hans huvud och susat rakt förbi hans näsa för att med en dov duns kraschlanda på den lilla foten i röd sko, den docklika skon som plötsligt täcktes av blod –  

En dramatisk händelse. Det finns många berättelser från hans barndom, där han inte förstår, känner sig mindervärdig och inte riktigt passar in. Han har inga syskon och inte heller några kamrater.

Ja, ja det var bara en liten komplettering om boken. Var det den här scenen du und
rade över Cici?