måndag 4 juli 2011

Sorgesång av Siri Hustvedt

Jag läste Sorgesång, Siri Hustvedt  för någon månad sedan.

Boken, som har flera parallella historier, handlar om det mänskliga psyket, minne och glömska.
Erik Davidsen, en medelålders frånskild psykiatriker i New York är huvudpersonen. Hans far har gått bort och då han tillsammans med sin syster går igenom faderns papper hittar de ett mystiskt och brev från en främmande kvinna. De hittar också en nyckelknippa. Under ett år försöker han med hjälp av hittade anteckningar närma sig den far han inte kände speciellt väl i livet. Som psykiatriker  är han van att analysera allt och alla, och när han nu riktar fokus inåt upptäcker han att de melankoliska drag han haft senaste tiden gjort att han förändrats. Här finns också systerns tragiska liv beskrivet. En kvinna från Jamaica flyttar in med sin 6-åriga dotter i hans hus. Han blir vän med dottern först. Han blir förälskad i kvinnan men hon har egna problem att brottas med. Hennes exman förföljer henne genom att fotografera henne och dottern då de inte vet om det.  Under det år som berättelsen utspelar sig befinner sig syskonen Erik och Inga plötsligt mitt i historier där hemligheter, som länge dolts,  kommer upp till ytan. Inga, som levt i skuggan av sin döde man Max som var en känd författare och intellektuell, tvingas upptäcka det som hon inte såg under deras äktenskap.
I slutet av berättelsen lindar den lilla flickan, Eglantine, in Erik och alla möbler i hans rum, På ett något övertydligt sätt ska vi förstå att alla människor – både levande och döda - hör samman.
Det är svårare att skriva om en bok som inte engagerar mig. Trots att ämnet är intressant, har jag inte sträckläst den. Jag blev inte nyfiken på människorna i boken. Jag kände att de var konstruerade och analyserade på ett ett kyligt vis. Jag har lånat en till bok av Hustedt,  The summer without men, men  avstår nog från att läsa den. Boken får  följande poäng:  * * * * * * * * * *



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar