Inlägg
Jag såg Uppdrag granskning och också Debatt i förra veckan som handlade om de omhändertagna barnen i Sandviken. Då det gäller barn och en misstanke om ett så svårt brott kan myndigheterna inte göra annat än att ta hand om barnen och inleda en förundersökning. Skulle de ha farit hem till familjen och "pratat om saken"? Vid "minsta misstanke" om brott måste de skiljas från föräldrarna för att de inte ska kunna påverka barnen och tala om vad de ska säga. Socialen ska väl inte be om ursäkt för att de skött sitt jobb. Det är ju inte en tjänsteman som har hand om ett ärende utan han/hon har ju en chef m fl. Sedan är det ju flera instanser som kan stoppa innan det går till åtal.
Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet "Fallet är inte så enkelt som i TV". Klicka på länken och läs hur han resonerar. Med facit i hand är det ändå ingen som har sagt att pappans uppförande är olämpligt. Han frågar själv i debattprogrammet var gränsen går, men ingen svarar. Jag anser att gränsen är klar, om man följer normer. Att låta barn ligga under täcket med pappan naken är olämpligt. Även om det är oskyldigt, ska inte barnen behöva utsättas för detta. Varför kunde han inte ha kalsonger på sig om han vet att barnen brukar komma till sovrummet på morgonen - speciellt efter första gången det hände en incident.
Tingsrätten: "Faktum är att rätten bedömer att ”föräldrarna haft en bristande gränssättning i fråga om intimitet och integritet” och konstaterar att de inte lyckats ”vägleda” barnen".
Förvaltningsdomstolen betr misstanke om barnpornografibrott:
En expert från rikskrim har vittnat om att bilderna har en ”pornografisk prägel” och är ”tvivelaktiga”. Tingsrätten finner det märkligt att Jennie fortsatte filma, behöll bilderna och visade dem för andra. Domstolen friar. Inget tyder på att hon hade ett sexualiserat motiv till att filma döttrarna. Det är ett bra beslut. Men precis som i fallet med första domen fanns besvärande omständigheter.
Citaten ovan tagna från Cantwell i Aftonbladets artikel ovan.
Att det sedan tog så lång tid efter tingsrättens dom innan barnen kom hem var fruktansvärt olyckligt, men jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn som inte räddas trots misstankar. Jag har mött många barn under årens lopp som farit illa och vid två tillfällen anmält. Alla de barn som behöver oss alla men som gång på gång blir svikna, eftersom ingen vågar anmäla. Jag tycker också synd om systern, som gjorde helt rätt. Säkert har hon inte hyst misstanke efter bara ett samtal. Läs gärna barnperspektivet.se
Hej!
SvaraRaderaJag tycker att du har så rätt i ditt resonemang och helt klart har föräldrarna handlat felaktigt.
Att en pappan ligger naken i sängen med sina småflickor borde väl alla med sunt förnuft inse är felaktigt. Det är rart att ha barnen i sängen, det har vi också haft, men inte har vi varit nakna då inte.
Sen kan jag tycka att det borde ha kunnat handläggas på ett smidigare sätt. Man skulle kunnat kontakta föräldrarna och höra vad de har att säga i saken. Förklarat det olämpliga i deras uppträdande och försöka få en ändring till stånd.
Nu fick både de och deras barn betala ett orimligt högt pris för "barnens bästa".
Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram, Ingrid
Jag är inte så insatt i ämnet, men jag kan erkänna att jag alltid sover naken hemmavid, och jag kan inte minnas att mina pojkar tyckte det var konstig då dom var små och ofta kom traskande till våra sängar på morgonsidan. Jag minns faktiskt inte om maken också sov naken eller med kallsingar på. Men på den tiden var det väl knappast någon som visste vad barnpornografi var för något.
SvaraRaderaNumera tar jag på linne och trosor när barnbarnen sover över här. För säkerhetsskull.