Uppbrott

En flicka, knappt fyra år, sitter ensam i ett för henne främmande rum. Hon har lockigt blont hår och stora, rädda bruna ögon. Hon känner sig övergiven och undrar: - Varför är jag inte hemma? Hon har ont i magen och är ledsen. Långt senare minns hon känslan från den här stunden – en känsla som kommer att upprepas i jobbiga situationer i livet.  Nu öppnas dörren och en gammal man kommer in. -Vet du vem jag är, säger han. - Faffa, svarar barnet. Han lyfter upp henne i sitt knä och sjunger för henne. Det känns bra och magvärken och oron försvinner. Att någon håller om henne, vilket inte händer så ofta i barndomen, tar bort oro och magont. Det otrygga lämnar henne tillfälligt, men hon kommer alltid att känna igen känslan då¨den anas vid andra tillfällen i vuxen ålder.