Herr Skalman med inbyggd sov- och ätklocka!

Bilden lånad av RuneA spicecomments

Att vi skulle ställa tillbaka klockan visste jag naturligtvis om då jag gick till sängs vid ettiden, men hade glömt det då jag vaknade kl 9. Att gå runt och räta på ryggen medan jag gjorde frukost tog ungefär en timme och först då jag lyssnade på P1 i radion blev jag påmind om tiden; ställde tillbaka klockan, klädde på mig och gick ut 30 min stavgång. Varken mer eller mindre. I fredags fick jag ändrade rörelser på bensträckarapparaten av sjukgymnasten Hon ökade vikten till 30 kg för benpressningsapparaten. Jag fick kämpa på: -  det ska kännas och ta emot men inte göra ont, sa hon. Hade jätteont i lördags, men idag är det bättre. Tydligen ska man orka en tyngd motsvarande sin egen vikt. Tur då att jag gått ned 13 kg!

Hon rekommenderade mig att fortsätta med 30 min promenad varje dag, också då jag hade ont. Väl hemma igen blev det frukost nr två: kaffe med mjölk och en knäckebröd med en ostskiva.  Det är litet märkligt att behöva träna för att orka med rehabiliteringsschemat i november.

Den här helgen har jag inte träffat några barn eller barnbarn. Vi träffas faktiskt inte varje helg, inte ens varannan, de lever ju sina egna liv. Men vi vet att vi finns för varandra, om det skulle behövas. Vi väninnor som är ensamboende vågar faktiskt inte gå ut på kvällarna för att hälsa på varandra utan träffas på dagtid. Dotter K´s man är hemma över helgen och packar ihop för nästa tjänsteresa och dotter M med familj håller på att inrätta sig i sitt nya sommarställe i Värmland. Nästa helg fyller A 11 år, så då blir det kalas. Minstingen E, 8, ska jag träffa i morgon - de har ju höstlov.

Nu skiner solen igen så jag går ut en sväng och strosar!
Ha en skön söndag!

/Kajsastina