Inlägg
Åsa Mobergs artikel i dagens DN. Läs den. Verkligen bra! Hon föreslår ett parti som kämpar för livslinjen. Att en fjärdedel av dagens unga inte kommer ut på arbetsmarknaden är skrämmande. Att politikerna inte kan göra någonting åt det, eller ens försöker är mer skrämmande. Vi kommer att ha nästan en hel generation som inte får något arbete. Hur påverkar det deras livsvillkor i längden? Visserligen kan politiker inte skapa jobb eller trolla men de kan ändra på de stelbenta regler som förhindrar att arbetetstillfällen skapas. Det finns inte längre industrijobb - företagen flyttar utomlands.
I massmedia har snöröjningen i Stockholm varit ett hett ämne de senaste veckorna. I ett radioprogram föreslår reportern att ungdomarna kan anlitas som snöröjare. "Nej, det går inte svarar entreprenören. Min snöröjartraktor (eller maskin) kostar minst en kvarts miljon kr. Sedan måste de ha utbildning på sex månader. "Vad är det som hindrar att de som vill kan få den mycket korta utbildningen? Är det någonting de arbetslösa ungdomarna har så är det tid. Arbetet har en livgivande funktion. Det ger upplevelser i form av sociala kontakter. Det ger struktur på vardagslivet.
Jag minns från min barndoms vintrar att det alltid var män ute och skottade snö med spade! Numera bor jag vid en gata, som används som genomfart av bilar, vilka vill undvika Danderydsvägens trafik. Då gatan äntligen blev plogad bildades en hög snövall mot trottoarerna, som inte snöröjs alls. Jag ser hur många med rollator misslyckas med att ta sig över snöhögen. Jag tar mig ut och går på vänster sida av gatan - en 92-årig dam med rollator ser jag ta sig fram varje dag, men hon går mitt i gatan. Hon är visserligen en riktig krutgumma men så här ska vi inte ha det.
/Kajsastina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar