Vitlöksballaderna

Jag försöker att inte läsa alltför krångliga böcker och inte heller böcker som jag aldrig hört talas om. Jag har i ”Bokresan Jorden Runt” läst många böcker från övriga världen: Afrika, Irak, Iran, Algeriet m fl. Jag har inte läst något skrivet av en kinesisk författare. Jag brukar alltid läsa en bok av den senaste nobelpristagaren och nu var det dags för Mo Yans bok Vitlöksballaderna.  Den beskriver i ett långsamt tempo både det vedervärdiga och det vackra ljusglimtarna i livet för bönderna vid den här tiden

Titeln syftar på balladerna som den blinde skalden Zhang Kou skrev om vitlöksupproret och bondebefolkningens elände. Platsen är landsbygden i Paradisets län. Tiden sent 80-tal. Bönderna rekommenderas att sluta med sina egna planteringar och odla vitlök. Till slut odlar alla vitlök och det blir överproduktion. Staten slutar köpa och vitlöken ligger och ruttnar i solen. Stanken sprider sig över hela landskapet och bönderna gör uppror och ger sig till länsstyrelsens kontorsbyggnad och sätter eld på den. Det följer sedan brutala massarresteringar och familjer dör. Inte många av huvudpersonerna i boken klarar sig med livet i behåll. 

Boken har hyllats världen över men fördömts i Kina på grund av sitt kritiska innehåll mot regimen.  Det är oerhört dramatiskt berättat och i de ballader, som skrevs av Zhang Kou under upproret finns invävda här och där. Författaren hoppar hit och dit i kronologin och parallellt i berättelsen löper en mycket tragisk kärlekshistoria.

Språket är enkelt och mycket lättläst, men den naturalistiska skildringen blir för mycket för mig. Jag kände mig illamående och lade ifrån mig boken flera gånger. Beskrivningen av vad som händer huvudpersonen, Gao Mao, och de andra fångarna i fängelset, är vedervärdig, otäck och ofattbar.  

Visst är det intressant läsning, ur historisk synpunkt, att få veta vad som verklige hände i Kina vid den här tiden. Tyvärr kan jag inte inte ta hela boken till mig. Visserligen har jag läst böcker i minst 50 år, men jag brukar inte fortsätta läsa en bok som jag inte tycker om helt.  Eftersom det här var en mycket viktig bok att vi får reda på allt vidrigt som hänt för det kinesiska folket läste jag naturligtvis ut boken.

Jag förstår helt enkelt inte varför tio sidor på ett ställe (och ännu fler på andra ställen) skildrar hur Gao Mao och två fångar till ska äta vitlökssoppa med en hård grå brödbit. I cellen stinker det av urin och avföring. De bråkar om maten, polisen har nyss hämtat Gao Mao till fängelset och fångarna blir osams och hamnar på golvet i bråk.   

Så här säger vakten: - Din gamle skit! Tänker Du äta upp allt själv? ---  Idioter! Vrålade han.– Har ni fått nog av att leva? Jag är less på att mata er as! – Den medelålders mannen grät och snyftade innan han plötsligt blev som förryckt, rev loss en bit bröd och proppade in det i munnen samtidigt som han fnös till så att två gröna snorklumpar landade rakt på resten av bullen. Sedan kastade han den i kisspölen på golvet. – Ät ni bara!   

Jag är inte så förmäten att jag kallar mitt inlägg för en recension, men eftersom alla vet att jag läst boken, vill jag skriva ner vad jag tyckte.

 

Mitt privata omdöme

Mycket                      Mycket
Negativ                      positiv

1	2	3	4	5
		x

/Kajsastina