Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

 

»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar. Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm.
citat från Bokus.nu

Man kan inte tro att den här boken skrevs för nästan 100 år sedan. Vid den här tiden var lösa förbindelser otänkbara. Arvid Stjärnblom träffar Lydia, 19 år och eftersom varken han eller Julia är rika förstår de att de inte kan gifta sig. Arvid utbildar sig till lärare och arbetar extra som journalist. Lydia gifter sig med en äldre, rik man. De skiljs åt och även Arvid gifter sig med en kvinna, som han inte älskar.

Efter tio år möts Arvid och Lydia igen och deras kärlek väcks till liv. De får en dotter, Marianne, tillsammans. Lydias man erbjuder henne frihet då han förstår att hon inte är nöjd med honom. Hon flyttar till Stockholm, men dottern Marianne stannar hos maken. Lydia vill absolut inte att Arvid ska skilja sig. Hon vill vara fri. Det här måste ha varit ovanligt på den tiden att en kvinna gör så. Hon hade redan haft andra älskare då hon åter träffade Arvid. Jag kan säga att jag inte gillade Lydia och Arvid tyckte jag synd om. Arvids hustru Dagmar är skildrad som helt ointressant.

Berättelsen och språket är smidigt, Stockholmskildringen från seklets början är fantastisk. Hur det slutar anar man redan i början av boken och jag hade stor behållning att läsa om boken. Jag hade en utgåva från 1976 i bokhyllan. Kärlek, otrohet är lika aktuella ämnen idag.

Mitt privata omdöme

Mycket                          Mycket
Negativ                          positiv

1	2	3	4	5
				x

/Kajsastina