Inlägg
I morse satt jag tidigt vid köksbordet, trots dålig sömn igår natt. Kaffe och dagens enda smörgås, som jag njuter av. Vill inte få i mig för många tomma kalorier som i vitt bröd, men nog är det gott med en rostad brödskiva med pyttelitet marmelad med ostskiva ovanpå. Det lärde jag mig av flickorna på sekretariatet då jag jobbade som professorns sekreterare på institutionen för Pediatrik i Umeå. De ringde mig då det var dags för förmiddagskaffe och jag tog hissen en trappa ned, då jag också hämtade posten. Nog har jag det bra som kan disponera mina dagar som jag vill numera! Det är endast värken som sätter P för vissa aktiviteter. Har på egen hand minskat på morfinplåstret, men sänt ett mail om det till min läkare. Ska idag också gå och få massage på rygg och ben. I september börjar vattengympan och jag ska också försöka gå mer regelbundet på styrketräningen. Och sedan är det ju snart jul. * he, he *
Tänkte igår överväga om jag ska sluta blogga. Händer inte så mycket i mitt liv och jag vill inte skriva om mina barn och barnbarn. Deras integritet är viktig! Inte heller skriver jag om mina mest privata tankar. Ändå är det kul med kontakterna jag har och kan läsa andras bloggar, som jag i sommar har varit mycket dålig att kommentera. Nu tar jag en strömmingsknäckemacka och går till massagen, 5 minuter hemifrån.
Ha det gott alla!
/Kajsastina
SvaraRaderaHejsan Ulla ! och KajsaStina
Idag tar jag mig lite tid för bloggläsning och får då skriva lite.Det är som du skriver nästan så man har lust att sluta. Har heller inget att skriva om.För barn och barnbarn får jag ju inte nämna.Prinsen har en egen blogg,där fick jag till ett idag.
Tänk en rostad med marmelad åt min mamma varje morgon i 10 års tid, den jag minns.Hon fixade till det och jag tog hand om disken och plocka av bordet.Under mina föräldrars vingar bodde jag hemma tills jag var 26 år.Då jag träffade Dennis i Spanien och vi gifte oss 1970 och sedan dess är jag en Södertäljebo.
Du har dina krämpor, men kämpar på ändå.Visst jag har en del jag med fattas bara annat.
Må så gott vi ses på Google+ o.fb
Kram Mi
Inte händer det så mycket i livet längre, det kan jag hålla med dig om. Men sitter man ensam och inte har någon att diskutera med är det ganska trevligt att ha bloggen att vädra sina känslor i. Det kanske inte är så upplyftande läsning alla gånger, men det har närmast ett terapeutiskt syfte.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Tycker du ska fortsätta blogga.
SvaraRaderaKram
Oj, så fint du har gjort det här på bloggen. Jag kanske inte har varit här på ett tag? Är det så ber jag om ursäkt för det.
SvaraRaderaInte ska du väl behöva sluta blogga? Det finns ju massor av saker att skriva om utan att lämna ut någon? Du har ju egna tankar och funderingar, böcker och intressen ... och minnen.
Vill du inte skriva om det som varit tråkigt så skulle du kunna leta efter guldkornen i ditt liv. De måste ju finnas de också.
Men känns det helt meningslöst att blogga så ska du kanske inte göra det, fast tänk dig för innan du slutar helt, för jag tror egentligen bara att du ska fundera ut vad det är du vill blogga om.
Även om jag nämner mina barn, och min man så kan du nog inte se att jag avslöjar några djupare detaljer eller hemligheter. Däremot är jag öppen med mig själv, till en viss gräns. Jag tänker att jag är rätt so ointressant och obetydlig i det stora hela, men jag bollar gärna tankar om både det ena och det andra den här vägen eftersom det ofta inte finns någon som jag kan göra det med närmre.
Att inte namnge eller peka ut folk är viktigt, men det finns ingen anledning att på lagom nivå få ett samspråk med någon.
För mig har det blivit en stor del av vitsen med bloggen. Det och att på något sätt finnas kvar även om jag inte gör det. Kanske lämna något till mina barn där de kan läsa om sin mamma och lära sig att det fanns en annan person bakom den rollen. Mina minnen, känslor, tankar och funderingar finns där för dem ... om de vill ha dem. Vill de inte så är det okej det också, för jag bloggar främst för min egen skull ...
Innan jag glömmer bort det ska jag också tacka för den fina kommentaren hos mig. Den var avslöjande, utan att blotta, och jag blev väldigt glad.
Tack och kramis
Hej,Ulla.Tycker det är så trevligt
SvaraRaderaatt läsa dina inlägg.Men när jag
bloggade på bloggspace,det var för
mig mycket roligare.
Jag har numera inte så många inlägg
här på bloggplatsen,känner mig
inte riktigt hemma här.
Kram:Ingrid
men så roligt att veta vad du har arbetat med. Så roligt du måste ha haft med den gemenskap som finns på ett kontor. Du kanske saknar din arbetsplats. TRÅKIGT IFALL DU SLUTAR MED BLOGGEN. Rätt kul att höra vad du läser och vad du tycker om de böcker du har läst.
SvaraRaderaBloggen är ju vad man gör den till. Själv tycker jag den är "hemsk" roligt, ett aldrig sinande slut på att hitta på, och tanker/ideér som ständigt poppar upp mest under natten. Och sånt vill jag gärna printa ner på papper.
Du säger ; Det händer inte så mycket, inte? titta dig omkring: på väg till centrum , i bussen, på väg hem. I fina Sollentuna Gallerian måste ju vara så man kan ösa ur. Jag har en "vän" som bor i Häggvik, han bodde tidigare i Sollentuna, han jobbade tidigare som politiker och heter Wilhelm von Essen, på den tiden var jag mycket i Sollentuna. Tyvärr flyttade oxå jag , och nu tar det alldeles för lång tid för en dagträff, så vi pratas endast per telefon. Men han är mycket aktiv i Edsviken Konsthall och jag är nästan säker på att han tog initiativet till att Edsviken Stall blev som det är idag. Mycket bra gjord av honom. margareta
återigen har min kommentar inte kommit med. vad gör jag för fel.
SvaraRaderamen till din senaste blogg. Ibland sp tryter verkligen ideérna, uppslagen poker inte på. Tiden, den finns. klart du ska inte känna det som tvång, skulle var tråkigt att inte få höra om böckerna du läser och har läst. (ibland kan man ju göra ett upphåll någon tid)
Var roligt att höra om ditt arbete och gemenskapen där- kan tänka mig att du saknar arbetslivet, DU HAR INTE SKRIVIT OM DET FÖRUT, SOM JAG VET. Sollentuna känner jag mycket väl till, innan jag flyttade till Sörmland, min chef och gode vän Wilhelm von Essen bodde i Sollentuna, innan han flyttade till Häggvik. jag var då på den tiden mycket hos honom och i Sollentuna, han var oxå verksam i politiken , i väldans många år, inom kultur och hälsa. Tack vare honom har nu Edsvik Stall blivit ett kulturhus och motorcyckelutställning med restaurang. Ibland, tyvärr ej så ofta, hälsar jag på honom. Tycker att Sollentuna Centrum är ett litet söt centrum med möjlighet att sitta ner och tar en kopp kaffe. margareta
Skönt med vattengympa.Tycker det är
SvaraRaderatrevligt att läsa dina inlägg.
Hoppas att du fortsätter att blogga.
Jag tyckte att bloggspace var roligare att blogga i.
Kram:Ingrid