tisdag 18 september 2012

Jag kastar nu tidningen Veteranen i papperskorgen!

Jag brukar inte reta mig så mycket på småsaker, men jag har just bläddrat igenom tidningen "Veteranen", som jag får som medlem i SPF. Jag är medlem där sedan jag efter pensioneringen överförde min lärarförsäkring till en mer förmånlig försäkring via SPF. Men herregud vilken dålig tidning! Där fanns en artikel om var man befinner sig ekonomiskt som 80-åring med olika bakgrundsarbeten. Vem bryr sig? Inte är det någon upplyftande läsning! Sedan varvas sida efter sida mellan olika reseannonser och en massa hjälpmedel: som hissar, käppar, urininkontinensskydd. Ingenting i tidningen passar mig. En artikel har som rubrik "Krafttag mot äldre kvinnors dödliga drickande."  Nästa nummer får gå direkt till pappersinsamlingen. Däremot väntar jag ivrigt att få tidningen Vi läser.


Bara för att man uppnått en viss ålder är man inte "helt tappad bakom en vagn". Själv föredrar jag att läsa intressanta böcker, att lyssna på musik och att reflektera. Alla hjälpmedel man eventuellt kommer att behöva får man hjälp med och behöver inte kasta ut pengar på själv. I en artikel lyfter man fram hur eländigt pensionärer har det och sedan följer alla dessa reseannonser - räknade till ca 35 stycken. Annonser om seniorboende inte medtaget. Har medelsnittspensionären verkligen råd att resa så där mycket? Jag känner inte många som kan kosta på sig så där många resor.

För egen del finns det inte utrymme för resor och har inte funnits de sista 20 åren som jag arbetade. Jag studerade på äldre dár och blev klar då jag var 45 år - ingenting som jag ångrar - men det betydde att jag hade studielån att betala en lång period.  Jag lever ganska gott ändå, eftersom jag själv bestämmer vad jag ska prioritera. Jag behöver inte be någon om lov att köpa det jag anser mig  behöva.

Igår var jag fullt sysselsatt med att rensa i garderober och skåp. Ett plagg åker ut om jag köper något nytt. Också bokhyllan rensas ofta. Fick från bokus.se tre nya pocketböcker igår:
  • Fjäril i koppen av Zinat Pirzadeh
  • Sommaren utan män av Siri Hustvedt
  • Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal. Den sista ingår i min trilogi av tema böcker med blomtitlar.
/kajsastina





lördag 15 september 2012

Konsert Duke Ellingtons Sacred Concert




Edsbergskyrkan, Sollentuna, har firat 40-årsjubileum hela veckan med start förra söndagen med temagudstjänst och alla vuxenkörer och mat och mingel.

I onsdags startade "Öppen Onsdag" och vi hade basarmöte för att börja arbeta med stickning och annat.

Idag, lördag, går jag på konserten Duke Ellingtons Sacred Concert, Anna Högberg solist, Edsbergs Kyrkokör, Hudik Big Band med Birgitta Höök Seuffert som dirigent.

I morgon, söndag, väntar äppelplockningen på dotterns tomt.  Jag noterade att mina besök på bloggen passerat 18000, trots att jag inte varit så flitig att kommentera hos bloggvännerna under sommaren.

Allt gott önskar jag er inför helgen!

/kajsastina

måndag 10 september 2012

Tematrio - Blomtitlar

Lyrans Noblesser utmanar oss med en ny tematrio där boktitlarna ska innehålla blomnamn. En föreslagen bok är Ingen dans på rosor av Hannah Green. Den boken har jag i bokhyllan och har läst den många gånger. Den är mycket bra. Så jag letade vidare och hittade En enda ros av Dorothy Parker (inköpt 1978). Sedan kikade jag i kommentarerna och fann en annan bloggares bok intressant: Låt tistlarna brinna av Yamar Kemal. Jag läser sedan gärna Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén. Jag har inte läst Kungens rosor av Moa Martinsson. Får se om jag hinner läsa den.


Min tematrio blir:
  1. En enda ros av Dorothy Parker
  2. Låt tistlarna brinna av Yamar Kemal
  3. Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén
/kajsastina

 
 

lördag 8 september 2012

Du är vad du tänker

Är fortfarande hemma, men ska ge mig ut kl 1200 då programmet på Radio 1 (obs länk ovan) slutar. Lyssnar på Eva Rusz´program. Hon är psykoterapeut, en mycket vettig sådan.  Idag är ämnet hur våra tankar styr oss, mycket intressant, även om jag läst mycket om det och också försöker praktisera så gott jag kan.

Att våra negativa tankar styr oss fel redan från början av dagen och senare också. Själv kan jag som exempel ge att jag igår var uppe sent - stickade och såg på film. Därför var köket inte så inbjudande då jag skulle äta frukost i morse. Började tänka: - usch vilken röra, vad jobbigt att ta itu med. Jag ville ju äta en fräsch frukost. Istället bevakade jag tankarna och tänkte om: så underbart att ha ett så trevligt kök, det är så praktiskt och lättskött. Jag ska ge det tio minuter och sedan göra en god frukost.

Blev förvånad över att jag kunde tänka om och till frukost blev det en smoothie med mango. En rostad skiva (dagens enda smörgås!) och faktiskt gott kaffe på det. Har inga tankar på att städa heller, trots att jag inte fått upp gardinerna efter målarnas framfart i veckan.

Varje morgon gör man ett val att gå upp, men också redan på kvällen innan du somnar kan man göra ett bokslut över dagen och tänka på det som varit positivt. Tänk er att du tänker ca 60.00 tankar om dagen, de flesta tankarna är inte speciellt snälla mot oss själva!

För att klara att omprogrammera sina tankar behöver man ha:
  • en god självbild och självkänsla
  • en tydlig målbild
  • en positiv förväntan på dig själv
  • en stark vilja att styra dina tankar
Det är lätt att hamna i en depression av alla negativa tankar. En väninna som jag känt länge förvånade mig i veckan då hon frågade om jag inte var eller hade varit deprimerad under min sjukdomsperiod. Hon utgick från sina egna negativa tankar och trodde faktiskt att man måste vara deprimerad då man är sjuk. Jag svarade nej, det har jag inte varit, och är inte nu heller. Det är ett val jag gjort. Jag har naturligtvis varit trött, ledsen  och haft värk ofta, men varför skulle jag vilja slösa bort resten av mitt liv på att gräva ner mig. Det är som det är och det gäller att göra det bästa och ta vara på all glädje som livet har att erbjuda de år som är kvar.

Nu tar jag en kopp kaffe till
Ha en skön helg!
 
/kajsastina

tisdag 4 september 2012

Reflektioner om Karlfeldts dikt om hösten

Så här tror jag om strofen i Karlfeldts dikt: det är HÖSTEN som räknas för honom. Och där håller jag med, för jag är en stor höstälskare. Visst är våren fin med alla sina knoppar, men det är på hösten jag får energi och inspiration. Det är på hösten jag känner att allting börjar på nytt och att jag får en ny chans, en nystart - trots att det ju är på hösten som naturen vissnar och dör. Hur kan jag få det att gå ihop då??

Nu är den höst vi inte ska kalla vår skriver Karin Thunberg i SvD den. Klicka på länken för att läsa hela krönikan. Jag satt själv och funderade litet på orden i dikten, men så sökte jag på första raden i Google och fick upp Thunbergs krönika. Hon skriver mycket bra

"Nu är den stolta vår utsprungen/
den vår de svaga kalla höst.
Vad är det han försöker säga; att han själv står stark och styrkt när sensommar går över till hösttrött återhämtning, när vi andra – från översocialiserade storstadsbor till ensliga björkar i ett skogsbryn – kan coola ner oss och invänta vintermörkret, fritt från krav och förväntningar.

Hallå Karlfeldt, även om du av ren nyfikenhet svävat in på bokmässan i Göteborg kanske vi kan småprata lite om oron att det skulle vara ett svaghetstecken att längta efter september. Att man alltså borde tiga om sin fallenhet för utblommade pioner och gulnande höstlöv jämfört med en sprittande vårdunge där saven stiger och göken äntligen slagit ut i väst."
/kajsastina