Böcker och mina recensioner

Jag har inte skrivit bedömning av alla böcker jag läst under 2015. För min egen skull vill jag kunna gå tillbaka och jämföra böcker och se hur många poäng jag satt. Det är också bra tränajsing för mig som är "äldre", ett sätt att hålla hjärnan i trim. Nu blev det inte så många lästa böcker förra året beroende på "glaskroppsavlossningen", som stört mig sedan i maj. Några veckor verkade besvären försvinna, men nu är de mörka maskliknande slingorna tillbaka igen. Synen är bra, men det irriterar och stör läsandet. Ögonläkaren menade att hjärnan skulle vänja sig men det har inte min gjort. Speciellt besvärligt då det är ljust som idag då solen sken.

Läser just nu Ett förbud mot mord av Louise Penny. Det var den bok jag blivit tipsad om och därför beställde jag också del ett och del tre med kriminalinspektör Armand Gamache. Jag hoppade över del två, då jag tyckte det blev litet väl mysigt och sockersött med invånarna i byn Three Pines! Jag tror att den här sista boken är bäst, något nedtonad vad gäller persongalleriet och ett lugnare tempo. Men "mysig" är den och har en bra mordgåta! Kriminalinspektör Gamache befinner sig på Manoir Bellechasse för att fira bröllopsdag med sin hustru och där får han ta sig an mordutredningen.


/Kajsastina

Louise Penny, en deckarförfattarinna från Kanada

Fick tips om boken  Ett förbud mot mord skriven av Louise Penny. Vid sökandet efter boken på bibblan fann jag att den var del fyra i en serie om den charmige kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines invånare, alla mer eller mindre excentriska.

Därför lånade jag den första, Mörkt motiv. Den boken fick en stor läsekrets över hela världen. "Mörkt motiv är ett klipskt och klassiskt mordmysterium skrivet i samma anda som Agatha Christies och PD James bästa böcker. "

Jag började läsa boken igår (är på sid 150), så innan kvällen är slut har jag läst färdigt den. Jag slötittar numera aldrig på TV och nyheterna läser jag på nätet. Så tid finns.  Förutom deckargåtan har boken en hög mysfaktor och vissa saker känner jag igen som då Mont Royal nämns. Jag var i ett par omgångar i Montreal, sammanlagt ett par veckor, då jag bodde i USA. Man bör kunna läsa den sista boken fristående, men persongallieret är omfattande och jag njuter av den parallella handlingen mellan människorna och den mordgåta som skildras. Väljer att läsa alla! Behöver något mysigt idag då snön vräker ner i form av våta snöflingor och allt lägger som kladd på marken. Fick idag pulsa till bibblan för att hämta Ett förbud mot mord. Passade på att boka en tid hos bibliotikarien som ska visa mig hur jag laddar hem e-filer till en läsplatta. Min glaskroppsavlossning återkommer vissa dagar, ja ganska ofta faktiskt.

Till vänster visas Nådastöt, bok två. Kanske hoppar jag över den. Andra böcker ligger på väntan.  Ska sammanställa dem senare för överblick. Jag kommer att delta i  Bokresan Jorden Runt V som Lyrans Noblesser startar i februari.

Del tre, Den grymmaste månaden till höger.

Kort resumé av del fyra
Gamache och hans hustru sedan över trettio  firar sin bröllopsdag med att besöka det flotta men ensligt belägna värdshuset Manoir Bellechasse. Även den välbärgade familjen Finney har rest dit för att hedra minnet av sin avlidne far, patriarken Charles Morrow. Relationerna i hans efterlevande familj är dock ansträngda. Alla har de sina privata skäl att närvara när den ståtliga statyn av fadern ska resas i trädgården.

Louise Penny

/Kajsastina

All the light we annot see av Anthony Doerr

Igår började ja läsa den här boken, som har fått Pulitzerpriset, Carneigemedalj och är kritikerrosad. Det är ingen garanti för att den är bra. Jag väntar på att få bokförslag via Bokresan Jorden runt V och behöver något lättläst. Författaren är född 1973 i Ohio.

Så här skriver Bokus:

Den franska fickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud dofter och beröring. I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan b ara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo, en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds kämpar för att överleva. En fänglande berättele om den rymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.

En annan roman av samme författare heter About Grace.

/Kajsastina

Ondskan i världen. Citat av Martin Luther King

Tack år 2015 och välkommen år 2016

Hur kommer eftervärlden att minnas år 2015?  Jag konstaterar bara att året präglades av krig, terror, naturkatastrofer utanför Sverige och på hemmaplan politisk instabilitet och tiggeri. "Ur led är tiden; ve, att jag är den som föddes att vrida den rätt igen". Vi får hoppas på ett bättre år 2016. 

Jag var i stort behov av paus från kaos av eländesnyheter. Min sexdagars vistelse över julen på landet i Värmland med ä dotter m familj var välkommen. Vi hade det mysigt och trevligt i den lugna miljön. Julmat och julklappar i lagom proportioner. Promenader, korta men sköna, innan snön kom.

Trots det och trots att Sjögren har hållit sig lugn några veckor, är det svårt att känna glädje över det år som gått, men det sista som överger människan är hoppet.


För min personliga del gör jag en snabb resumé över det jag minns av år 2015.

I februari dog mina döttrars pappa, min exman sedan 1978. Han lades in på hospice julhelgen 2015 och döttrarna flög fram och tillbaka ett par månader till Umeå innan han somnade in lugnt. Vi hann inte träffas så mycket men de ringde mig och självklart påverkades jag. Han var ju pappa till flickorna och vi hade en del fina minnen ihop. Han var de första 5-6 åren en bra äkta man och alltid en bra pappa.

Vardagarna fylldes av mina vanliga aktiviteter: qigong, kyrkan på onsdagar, bokläsningen, fika med vänner, men tyvärr en hel del tandläkarbesök. Specialistandläkarna lyckades inte rädda min bro och jag sörjde det till en början,  men de lyckades faktiskt göra en snygg halvprotes. Ska tillbaka för att justera den på måndag den 4 januari. Det besvärligaste med att ha Sjögrens syndrom är inte värken, tröttheten, torrheten i ögon utan tänderna. 

I april fick jag vardagsrum kök och hall tapetserat och målat. Det hade jag sett fram emot. Tyvärr var det ganska jobbigt att bo hemma med lukten av målarfärgen samtidigt som pollenallergin inträffade. 

I juni kom jag hem efter ett teaterbesök och upptäckte att min birmakatt inte kunde gå så bra och att hon hade ont. Veterinären konstaterade artros och hon fick antiinflammatorisk medicin. Efter en vecka bestämde jag att hon skulle få somna in. Tiden bokades till en måndag följande vecka, men dagen innan fick jag glaskroppsavlossning. Stress? Via Vårdguiden fick jag en tid på S:t Eriks ögonklinik kl 08.00 på måndagen. Det kunde ju ha varit näthinneavlossning vilket jag trodde. Katten skulle till veterinären kl 08.00 också, men dottern K körde henne dit och jag tog taxi till S:t Eriks ögonsjukhus. Resten av sommaren var inte så rolig, tomt efter Sessan och jag hade solglasögon också inne för att dämpa de värsta flugskitarna/svarta slingorna i vänstra ögat. Några större utflykter gjorde jag inte, men ägnade mig mycket åt blommorna på balkongen och stickning. Lånade hem böcker att lyssna på. Idag är ögat något bättre, men vissa dagar är det tillbaka. Det sägs att hjärnan vänjer sig vid det här. 

I augusti var jag i Värmland och det var den tiden då vi faktiskt fick sommarväder. Det var mycket skönt. 

I slutet på augusti meddelade min husläkare efter årliga kontrollen att jag hade början till diabetes. Fasteblodsockret var för högt. Jag hade på sommaren druckit mycket juice. Det var det slut med nu. 

Från slutet av augusti hade vi en underbar sensommar. Jag promenerade, lade om kosten något, men tog framför allt bort allt bröd och sötsaker och potatis, juice och frukt. Det var T-shirtväder ända in i början på oktober och efter två månader hade jag gått ned 8 kg, senare ett par kg till. Mitt högra knä blev bättre, så det finns inget ont som inte har något gott med sig. 

Jag ser med tillförsikt fram mot år 2016. Trots alla krämpor och begränsningar som kommit med åren, känner jag att jag har fått göra allt som jag har velat och kunnat i livet. Vissa dagar då jag inte har värk känns det som jag upplever en sorts frid, gerotranscendens. Jag har skrivit om det tidigare och ska skriva mer. 

Jag känner tacksamhet för mina vuxna barn och barnbarnen. De äldsta börjar bli vuxna och vi pratade och spelade kort under julen. Jag känner också tacksamhet för nya vänner jag träffat sedan jag flyttade hit för snart 9 år sedan. 

Våra liv är inte så märkvärdiga egentligen. Så här skriver Nils Ferlin: 

Vårt liv är en vindfläkt, 
en saga, en dröm.
En droppe som faller
i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg
en minut.
Brister och faller
när drömmen är slut 
- Nils Ferlin - 

Gott Nytt År 2016 alla! 

/Kajsastina