Syndaflodens år av Margaret Atwood - Min bedömning

Titel: Syndaflodens år
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 477

Den här boken är del två i trilogin av Margaret Atwood. Den första Oryx & Crake finns recenserad här. Den tredje MadaDamm tänker jag inte läsa, men den är den avslutande delen efter katastrofen. För mig blir det för mycket att läsa Atwoods sista bok på samma tema. Här ställs frågan:  Kan mänskligheten få en andra chans? Hur då; människorna är ju utrotade. Här finns bara crakrianerna och maddaddamiter? De lever men är ju en sorts varelser skapade på laboratorium. Atwood har velat knyta ihop allt med en avslutande bok. 

Syndaflodens år väcker ändå många funderingar. Farsoten som drabbat mänskligheten ställer verkligen till det. Vart är samhället på väg? Miljöförstöring och övervakning är nu faktum. 

Trots det allvarliga i boken är den också lättläst. Kanske litet svårt i början att hänga med i alla tillbakablickar och konstiga ord på varelser.

För mig är den här boken int lika intressant som Oryx & Crake. Kanske är mitt intresse för det här temat inte tillräckligt stort. 
Min bedömning: 2/5 p. 
✩✩✩✩✩

/Kajsastina

Oryx & Crake av Margaret Atwood - min bedömning

Titel: Oryx & Crake
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 375

Den som är berättare kallas för Snömannen. Insvept i ett lakan sover han i ett träd. Ensam sörjer han sin älskade Oryx och sin vän Crake. Området är ödelagt, men där finns insekter och "nassonger och varjundar" som förökar sig snabbt. Han försöker fatta vad som hände med människorna och förstå hur allt kunde rasa samman. Han är den enda människan som har överlevt. Här finns en typ av levande varelser, "crakerianerna", vilka han tillsammans med Crake har experimenterat fram. Han tänker tillbaka på de gångna åren under tiden som han försöker få hem mat. Vi får veta att Jimmys mamma försvann när han var liten och hans pappa dog senare. Båda visste för mycket om den forskning som pågick, en forskning som ledde fram till katastrofen.

Science fiction kan jag tycka med alla underligheter som beskrivs, men på något sätt blev jag fascinerad. Människan håller ju faktiskt på att förstöra jorden för sig själv med genteknik, avancerad forskning och utarmaning av  miljön.

Författarinnans språk är som vanligt fantasifullt men ändå lättläst.
Min bedömning av den här boken blir 3/5 poäng.
✩✩✩✩✩

/Kajsastina

Böcker och mina recensioner

Jag har inte skrivit bedömning av alla böcker jag läst under 2015. För min egen skull vill jag kunna gå tillbaka och jämföra böcker och se hur många poäng jag satt. Det är också bra tränajsing för mig som är "äldre", ett sätt att hålla hjärnan i trim. Nu blev det inte så många lästa böcker förra året beroende på "glaskroppsavlossningen", som stört mig sedan i maj. Några veckor verkade besvären försvinna, men nu är de mörka maskliknande slingorna tillbaka igen. Synen är bra, men det irriterar och stör läsandet. Ögonläkaren menade att hjärnan skulle vänja sig men det har inte min gjort. Speciellt besvärligt då det är ljust som idag då solen sken.

Läser just nu Ett förbud mot mord av Louise Penny. Det var den bok jag blivit tipsad om och därför beställde jag också del ett och del tre med kriminalinspektör Armand Gamache. Jag hoppade över del två, då jag tyckte det blev litet väl mysigt och sockersött med invånarna i byn Three Pines! Jag tror att den här sista boken är bäst, något nedtonad vad gäller persongalleriet och ett lugnare tempo. Men "mysig" är den och har en bra mordgåta! Kriminalinspektör Gamache befinner sig på Manoir Bellechasse för att fira bröllopsdag med sin hustru och där får han ta sig an mordutredningen.


/Kajsastina

Louise Penny, en deckarförfattarinna från Kanada

Fick tips om boken  Ett förbud mot mord skriven av Louise Penny. Vid sökandet efter boken på bibblan fann jag att den var del fyra i en serie om den charmige kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines invånare, alla mer eller mindre excentriska.

Därför lånade jag den första, Mörkt motiv. Den boken fick en stor läsekrets över hela världen. "Mörkt motiv är ett klipskt och klassiskt mordmysterium skrivet i samma anda som Agatha Christies och PD James bästa böcker. "

Jag började läsa boken igår (är på sid 150), så innan kvällen är slut har jag läst färdigt den. Jag slötittar numera aldrig på TV och nyheterna läser jag på nätet. Så tid finns.  Förutom deckargåtan har boken en hög mysfaktor och vissa saker känner jag igen som då Mont Royal nämns. Jag var i ett par omgångar i Montreal, sammanlagt ett par veckor, då jag bodde i USA. Man bör kunna läsa den sista boken fristående, men persongallieret är omfattande och jag njuter av den parallella handlingen mellan människorna och den mordgåta som skildras. Väljer att läsa alla! Behöver något mysigt idag då snön vräker ner i form av våta snöflingor och allt lägger som kladd på marken. Fick idag pulsa till bibblan för att hämta Ett förbud mot mord. Passade på att boka en tid hos bibliotikarien som ska visa mig hur jag laddar hem e-filer till en läsplatta. Min glaskroppsavlossning återkommer vissa dagar, ja ganska ofta faktiskt.

Till vänster visas Nådastöt, bok två. Kanske hoppar jag över den. Andra böcker ligger på väntan.  Ska sammanställa dem senare för överblick. Jag kommer att delta i  Bokresan Jorden Runt V som Lyrans Noblesser startar i februari.

Del tre, Den grymmaste månaden till höger.

Kort resumé av del fyra
Gamache och hans hustru sedan över trettio  firar sin bröllopsdag med att besöka det flotta men ensligt belägna värdshuset Manoir Bellechasse. Även den välbärgade familjen Finney har rest dit för att hedra minnet av sin avlidne far, patriarken Charles Morrow. Relationerna i hans efterlevande familj är dock ansträngda. Alla har de sina privata skäl att närvara när den ståtliga statyn av fadern ska resas i trädgården.

Louise Penny

/Kajsastina

All the light we annot see av Anthony Doerr

Igår började ja läsa den här boken, som har fått Pulitzerpriset, Carneigemedalj och är kritikerrosad. Det är ingen garanti för att den är bra. Jag väntar på att få bokförslag via Bokresan Jorden runt V och behöver något lättläst. Författaren är född 1973 i Ohio.

Så här skriver Bokus:

Den franska fickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud dofter och beröring. I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan b ara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo, en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds kämpar för att överleva. En fänglande berättele om den rymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.

En annan roman av samme författare heter About Grace.

/Kajsastina