Min nya reservdel - en knäotros

 

Den ser hemsk ut, tyckte jag själv. Men den väger bara 500 g och är utprovad för två veckor sedan. I samband med besöket i somras hos en ny ortoped för ryggen tyckte han att jag skulle ha den här vid promenader och dammsugning, ja så mycket jag kunde. Det var för att räta ut höger knä, som drar åt vänster. Är ju för gammal för operation, men har skadat knät tre gånger, på Blomstermarknaden i Nice på 90-talet, trillat sista steget i en trappa med barnbarn i famnen. Det gick bra för honom, men efteråt tog det tid för mig att bli bättre, hade skadat axeln som slitits till. Sist var olyckan framme på en buss i Sollentuna, där chauffören gjorde en extra inbromsning då jag hade ställt mig upp, så jag kastades ner på golvet på knät. Fick i sista fallet ut 5000  kr på trafikförsäkringen. Det syns klart att det också är artros i knät, ja det har jag ju överallt. Men faktiskt märker jag att det har haft effekt. Då jag inte har den är knät bättre, men jag måste ha vida byxor eller kjol utanpå. 😏 

Trots pandemitider var det i somras som den här ortopeden började sända remisserna för röntgen och hjälpmedlet. Jag märker att om man kommer till en specialist, äntligen efter några år, vill hen fixa andra fel som man har. En handterapeut ville till exempel ge mig en otros till pekfingret, som är krokig. Jag tackade nej för fingret har liksom värkt färdigt och är inte något problem för mig, alltså onödigt!   

Tro det eller ej, men nu har jag hållpunkt 12.00, då jag sätter på Hem till gården. Såg den på 70-talet ibland och nu tar jag den som en ursäkt att vila och laga lunch. Har varit igång sedan kl 08.00!

Kajsastina

Åter på banan? Läser just nu Londonflickan av Susanna Alakoski

 

"Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden" Arbetarbladet "Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden....

Denna bok är en fortsättning på hennes bok Bomullsängeln, som är mycket läsvärd, om man gillar historiska romaner. 

"Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek 

och trofast vänskap"

Dagens Nyheter

/Kajsastina

Min första bild i januari 2022 är såklart av Pontus, vår sexåriga Papipoo

 

I år blev det ett litet annorlunda julfirande, men avslappnat och trevligt. För min del blev det ingen matlagning, ingen bakning, inga julklappar.  

Vi träffades hela familjen den 12 december dock på trevligt glöggmingel. Ett barnbarn var inte med, då han studerar till läkare i Linköping. Små rätter eller s k plockmat var delikat och som avslutning en pepparkakscheesecake med frosting och lingon. Den dagen fyllde ä. dottern 55 år och den yngre hade fyllt tre dagar tidigare, 51 år. Det var trevligt för det är alltid svårt att få alla samlade samtidigt trots att vi bara är nio personer, varav fyra barnbarn. 

En familj hade gett sig iväg till Kanarieöarna för att fira jul och min andra y. dotter m fam har ju flyttat till Wasastán, där den sista våningen till deras takvåning saknar hiss. Entrén har också bara en trappa till hissen! Det är svårt med transporter i Stockholm på julafton. Mina ryggproblem hade under hösten blivit mer och mer invalidiserande, vilket bekräftades genom röntgen, som äntligen gjordes. Röntgades sist för tio år sedan.  Vissa övningar kan jag göra för att lindra värken, men det har blivit svårare att gå. Därför valde vi att de kom till mig på julafton mitt på dagen. Pontus överlämnades två dagar före jul till mig och var ett trevligt sällskap ! Han fick bara korta utepass här och när snön kom på julafton fick han följa med dottern till Wasastán. Min egen middag på kvällen bestod av Helstekt kyckling med stuffing och pommes frites på sötpotatis. Gott rödvin till! 

Hoppas att år 2022 blir bättre för oss alla! 

/Kajsastina

Läser just nu TESTAMENTE av Nina Wähä

 

Nu tänker jag läsa klart den här boken ikväll. Efter att ha städat i tre timmar - bara ett enda rum - slog jag mig ned vid datorn, men blev avbruten av telefonen. Sedan var det dags för middag och det blir potatisbullar. Jag hade köpt lutfisk, men den är så stor och har ingen aluminiumfolie hemma. Får se om någon mer av de mina gillar lutfisk då kan jag laga den en annan dag. Kanske till helgen?  Då kommer båda flickorna hit på söndagen. De turas om att tvätta åt mig var fjortonde dag, men den här gången kommer båda och en av dem ska också städa lägenheten, ev putsa fönster om det inte är för kallt. änä

Tänker ha en lugn kväll, göra mina gymnastikrörelser, läsa klart och reda ut alla tankar som kommer och går. 

/Kajsastina

Idag är det den första november och hösten har verkligen gått fort

Jag var och klippte håret i förra veckan och det är fem månader sedan förra besöket hos fris-ren. Jag har haft hästsvans liksom många andra damer i min ålder. Håret fick bättre kvalitet men nu får det växa ut igen.

I morse satt jag i telefonkö, först till Vårdcentralen och sedan till Gamla Karolinska, Jag fick tid den 4 november för tredje vaccinationssprutan. Tyvärr hade jag glömt bort att jag ska ha Pontus den dagen och jag gillade inte heller den sena tiden, 16.25. Om det hade varit tidigare på dagen, kunde jag ha lämnat honom ensam några timmar, men nu sammanfaller det med tiden då husse skulle hämta honom. Vårdcentralen svarade överhuvudtaget inte då det var anhopning av samtal, men jag hade fått ett brev, där man angav ett annat telefonnummer för att boka vaccination, Nu får jag ringa i morgon bitti och omboka tiden. Det är ett evinnerligt bokande och avbokande fram och tillbaka. Den 8 nov har jag tid hos ÖNH (förkortning för öron, näsa och hals). Hoppas jag kommer iväg. Det är min tredje bokning. Husläkaren skrev en remiss i somras, eftersom jag hade haft bihåleinflammation till följd av den svåra pollenallergin, men jag vet inte vad de kan göra. Det är väl knappast så att de kostar på mig vaccination mot pollen i förväg till kommande sommar. Jag skall också till Ögonmottagningen för ögonbottenfotografering och dit skulle jag ha gått före pandemin, men nu hoppas jag att jag kan komma iväg.

Det har varit en trevlig dag, då jag sammanstrålade med ett par vänner i centrum. Det är 3:e gången som jag träffar någon på fiket. Men vad gör man i kylan? Vi kan ju inte gärna träffas utomhus. Det är nog försiktighet som gäller. De berättade att en kör i Sollentuna hade träffats igen i oktober efter långt uppehåll och 5 personer inkl körledaren hade insjuknat i Covid-19. De hade fått två vaccinationssprutor. De blev inte så sjuka, så vaccinationen är bra.

Så här såg Pontus ut förra gången jag hade honom, men nu är alla löven borta.

Ha det gott alla!

/Kajsastina