Pianospelande barnbarn E och några tankar om Bockfesten

Tidigare idag var jag på Kulturskolan i Jakobsberg och lyssnade på barn som spelade olika instrument. Det var trevligt och E spelade bra - hon bugade till och med efteråt som riktiga virtuoser gör.  Jag hoppas hon fortsätter sitt pianospelande. Jag berättade för henne om min väninna som är 82 år och har stor glädje själv av sitt spelande och också glädjer oss andra som får lyssna.

Bockfesten filmad med bl a Isabella Rossellini. Jag såg slutet på filmen då den visades den 9 dec 2010. Den lär ska vara bra.

 Då min dotter och barnbarn E for hem framåt 5-tiden satte jag mig ned och läste den sista tredjedelen av romanen Bockfesten av Mario Vargas LLosa. Det har gått åt många koppar té under kvällens läsning. Jag började för ca tre veckor sedan med den här 500- sidors tegelstenen. Den första tredjedelen tog tid, främst beroende på min brist på koncentration men också svårigheten att minnas alla dessa namn som dök upp successivt.

Under trettio år styrde diktatorn Rafael Leonidas Trujillo Dominikanska republiken, ett litet land på östra delen av ön Haiti i Västindien. Handlingen består av tre delar, som vävs samman på ett elegant sätt, men det är lätt att följa spåren. I den första delen beskrivs Trujillos sista dag i livet med rakning och tvätt på morgonen, möten under arbetsdagen med sina medarbetare fram till kvällens sista resa i bilen till hans hem Mahognyvillan.

I den andra delen berättar Vargas om hur fyra konspirerande män väntar i en bil på strandpromenaden innan mordet av den hatade diktatorn utförs i maj 1961. Alla män berättar i tur och ordning vad de utsatts för av Trujillo och den ena berättelsen är värre än den andra. Vad de inte räknat med är nog att polischefen Garcia jagar dem efter det makabra mordet och tar dem en och en och det är här de fasansfulla tortyrberättelserna blir för svåra för mig att läsa. 

Det tredje berättarspåret tilldrar sig 1996. Urania Cabral, dotter till Antonio Cabral, tidigare en av Trujillos ministrar och närmaste män, besöker sitt hemland för första gången på trettiofem år. När minister Cabral föll i onåd offrade han sin 14-åriga dotter till Trujillo för att blidka diktatorn. Hennes uppgörelse vid återkomsten utspelar sig under hennes besök hos sin far och senare på kvällen, då hon förklarar för sin faster och sina kusiner vad som gjorde att hon lämnade landet som 14-årig flicka.  

Hela romanen skildrar endast två dagar, dagen då attentatet sker och den dagen Urania Cabral återvänder. Det som gör att boken är så bra är, enligt min personliga mening, Vargas fantastiska berättarkonst och hans språk. Speciellt slutet är fängslande.  Det här är en roman men en fiktion vad gäller familjen Cabral, men resten, Trujilloo och hans mördare har Vargas hämtat ur den verkliga  historien.

Mycket bra och läsvärd, men man måste ha gott om tid.

Lördag förmiddag

Plötsligt är det helg igen och allt är ogjort i mitt lilla hem. Hellre än att städa väljer jag att ta mig ut varje dag i veckan på mina aktiviteter. Eftersom foten värker sedan 3-4 veckor, kan jag inte gå som vanligt. Jag vet att det beror på spinal stenos, vilket ortopeden informerade mig om efter magnetröntgen i december. Det bästa mot kronisk smärta är att acceptera, att avleda och att göra något roligt. Men det har tagit tid att ta till sig och acceptera.

Förloppet kan ju tillfälligt stanna av, men bättre lär det inte bli. Förutom det har jag den vanliga Sjögrensvärken med värk i händer och andra leder. Det är som det är. Igår vilade jag foten och ryggen och därför gick det hyfsat att gå redan i morse och gör så fortfarande.

Från den 17 april, dvs påsklovsveckan v 14, ska jag inte bo hemma utan i ett av döttrarnas hus och vara katt- och husvakt. Jag hoppas på fint väder då. En väninna ska också bo där några dagar, eftersom de har sån fin uteplats. Den 20, "dymmelonsdagen" eller "askonsdagen" ska jag till Ortoped Center i Danderyd för att prova ut skor.

Nyss ringde äldsta dottern att hon kommer och hämtar mig om en halvtimme för att fara och lyssna på E´s pianouppspelning. Det ska bli mycket roligt! Sedan far vi tillbaks till mig för att putsa fönster, dvs dottern putsar och jag stryker gardiner. Nu tar jag en värktablett och någonting att äta till, så att jag kan njuta av uppträdandet. 

" Man har det som man tar det."

"Det gäller nu att se till mina möjligheter och inte se mina begränsningar."

 Jag önskar alla bloggvänner en riktigt skön vårhelg!

Bokresan Jorden runt (3) - etapp Asien

Lyrans Noblesser är reseledaren på vår färd som nu med hjälp av böckernas värld fortsätter till Asien.

Idag hämtade jag mitt bokpaket från Bokus med två ganska tunna pocketböcker:
 

Den ovillige fundamentalisten av Mosin Hamid (Pakistan) och

Båten, av Nam Le (Vietnam)

De sex misstänkta – Vikas Swarup (Indien) har jag inte fått tag på ännu men hoppas hitta den senare. Så här står det om ”Båten” (debut 2208) på baksidan av boken: Båten är en hyllad novellsamling, som som tar oss från Colombias slum till Teherans gator; från New York City till Iowa City; från en liten fiskeby i Australien till et fartyg på Sydkinesiska havet. Med hjälp av en mångfald av röster och perspektiv tar Le med oss till hjärtat av vad det innebär att vara människa, oavsett var i världen man befinner sig. Nam Le kommer snart ut med en roman."

Innan jag börjar resan ska jag, i morgon, gå och göra om en misslyckad rotfyllning. Jag ska också läsa ut Vargas boken. Är på sid 314, men det går långsamt att läsa. På kvällarna har jag lättare lektyr. Boken kan bara intas i små doser.

Huset vid moskén - Iran - Bokresan Jorden Runt (3)

I staden Senejan, söder om Teheran, ligger huset vid moskén. Det är inte ett litet hus utan rymmer 35 rum, där tre kusiners familjer bor. Här bor, förutom mattförsäljaren Agha Jan, imanen Alsaberi och böneutroparen. Vardagslivet är till en början en idyll, åtminstone för männen. Men kvinnorna är fortfarande begränsade i sitt liv. De så kallade ”mormödrarna” tassar runt och passar upp på alla.  Mormödrarna är egentligen inte mormödrar utan tjänarinnor, som förts till huset av Aghas pappa för sextio år sedan. Imanen tvättar sig i bassängen före dagens bön medan Agha Jan, som är moskéns nyckelbärare, iakttar allt som händer. Han ger dem råd men söker först vägledning i Koranen. Hans brorson Shahbal (berättaren) ber att farbrodern ska installera en TV den kvällen då amerikanerna ska landa på månen. Agha planerar att brorsonen ska efterträda honom på mattbasaren och han älskar honom som sin egen son.


Tiden i boken sträcker sig över tre decennier. Genom personerna i huset och runt moskén får vi följa Irans moderna historia från tiden före shahens fall fram till idag. En ung kvinna Sediq, dotter till den gamle imanen, blir bortgift och hon ifrågasätter sig inte det, eftersom hon inte vet om något annat sätt att leva. Hennes man Khalkal är en ung nyutbildad iman, som så småningom övertar moskén, eftersom den ägs av släkten. Den unge imanen protesterar mot shahen och  är med i ett upplopp, som lyckas stoppa Farah Dibas invigning av en biograf i staden. Säkerhetspolisen förföljer honom och han tvingas fly med sin fru Sediq. Hon föder ett vanskapt barn, som bara kan krypa och inte kan tala. Sediq återvänder till huset vid moskén med barnet. I slutet av berättelsen dyker Khalkal upp som Khomeinis hantlangare.


Makten övergår till ayatollorna och deras religiösa fanatism sprider skräck i folket. Männen låter skägget växa och kvinnorna gömmer sig i sin chador. Alla i huset blir indragna eller påverkade av det politiska livet och islam. Islam, som tidigare var familjens trygghet, är nu emot dem. Många unga män blir dödade, eller satta i fängelse.


Språket är poetiskt och sagoliknande och det otäcka våldet upplever jag som extra starkt, eftersom det blir en sådan skarp kontrast. Jag hade ändå svårt att ta till mig handlingen som spinner över en så lång tid, kanske beroende på alla utsmyckningar med dikter och citat ur Koranen. Replikerna känns konstiga, språket haltar  och jag saknar personbeskrivningar. Min slutliga bedömning efter att ha läst boken boken blir siffran 5 av l0.  

Reseledare är Lyrans Noblesser.

Kan man ha det battre?



Gar det att ha hortensior pa en blasig balkong?

ar en av mina funderingar som dyker upp da jag sitter i  dotterns hus. I nagra dagar ska jag halla ett vakande oga pa barn, hus och katt - avkopplande att bara skota det lopande i ett hem, som fungerar bra, ar stadat och innehaller ett  kylskap fullt med mat. Men jag antar att det ar ett maste da bada foraldrarna arbetar och ofta far på tjänsteresor. Vaknade i morse (sov ovanligt gott) av att dottern fonade sitt har. Sedan tog hon E till 7-arskontroll innan hon for pa tjansteresa. Sjalv agnade jag mig at frukost med lasning av SvD. Litet Qigong for att mjuka upp stelheten. Om nagon timme ska jag forbereda mat till de glada pojkarna som kommer fran skolan. En kompis som hamtade A i morse fragade - Vad gor din Mormor har? - Hon ska "vakta" oss da pappa ar i Frankrike och mamma i Linkoping. Den har killen har koll pa det mesta. Laste igar for E  godnattsaga och efter 10 minuter sov han gott.   

Tog med min bok, "Bockfesten", vilken jag laser just nu. Den har varit svar att komma in i - mest beroende pa alla dessa namn. Jag tycker att prosan ar mycket vacker, som tur ar. Inne i halften av lasningen bestamde jag mig for att strunta i alla sidonamn och koncentrera mig pa texten och huvudpersonerna. Fast jag kan namna att boken lases i sittande stallning pa dagen - jag maste vara pigg for att fa behallning av den.

Ursakta att prickarna ar borta - det ar en fransk dator. Vi hors da jag kommer hem.

Ha en skon vecka!

/Kajsastina