Android mobiltelefon och stickning - vilka intressen för en senior!

För det mesta stickar jag åt andra, t ex kyrkans basar, barn, barnbarn och vänner. Har avslutat en triangelformad schal till dottern. Nu har jag börjat med skrynkelsockar i ljusgrå Alpaka till mig själv. Mönstret letade jag efter länge och fick det till slut av Annikas Pysselblogg. Hon kallar dem för Sylta Sockar.

Mobiltelefonen är nu reklamerad, så jag har inga bilder att lägga ut på stickade alster och annat. Är nu på jakt efter en ny telefon. Jag tänker ha den gamla som reserv då den kommer tillbaka. Nästa telefon måste bli en androidtelefon t.ex. Samsung Galaxy eller HTC . Det är viktigt att kunna överföra trådlöst bilder och filer. Att koordinera med datorn är snart ett måste även för mig.  Jag börjar bli glömsk att minnas tider så det är bra att ha ordning.

Har badat två gånger idag! Härligt.

Ha det gott alla!

En berättelse om Kärlek och mörker, Amos Oz

I ett inlägg den 5 juni skrev jag att jag börjat läsa Amos Oz’ bok En berättelse om kärlek och mörker. Berättade också om författaren Amos Oz, som verkar vara en fascinerande person. Han berättade i ”Babel” att han föredrar att kalla sin bok berättelse istället för roman. Jag har jag haft bloggpaus under läsandet, men den här underbara boken kräver en del av läsaren – inte bara tid. Reflektioner behövdes, anteckningar gjordes och té/kaffepauser intogs för att smälta en speciell mening eller händelse.

Boken skildrar kärlek, sorg och förföljelse. Föräldrarna hade förföljts från Ukraina och sedan genom länderna i Europa. Jag hade litet svårt att hänga med de första 50-60 sidorna, men när jag lärt mig hur han skrev var jag fast. Jag satte mig bara ned och njöt av berättelsen och det vackra språket. Jag hade uppehåll för det allra viktigaste: mat, sömn, styrketräningen m.m. En natt låg jag och läste till 1.

I boken är kriget  hela tiden närvarande, alla människor och släktingar som dyker upp i boken beskrivs kärleksfullt. Texten går i kringelikrokar och inte i tidsmässig följd. Berättelsen har tre huvudstråk: Israels historia, pojkens uppväxt under den tiden och hans mors sjukdom och död. Israels historia har jag fått ta del av i många andra böcker, för att inte nämna i verkligheten. Nej, det som fascinerar mig mest är den underbara beskrivningen av pojken. Att skriva med sådan distans till det som var så svårt kan inte ha varit lätt. Det tog författaren 50 år att våga närma sig sin mammas självmord.

För mig var det här en underbar läsupplevelse.  **********

BLOGGPAUS CIRKUS EN MÅNAD

Trevlig Sommar!

Pingst - hänryckningens tid?

Dikt ur "Nattvardsbarn" av Esaias Tegnér

Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten

Ordet "hänryckning" betyder extatiskt själstillstånd, oemotståndlig förtjusning och njutning. Kanske därför många gifter sig vid den här tiden, men så är ju också naturen som vackrast just nu.

Nu återgår jag till balkongen och min bok. Där finns än så länge skugga för huvudet, men benen ligger i solen. Tyvärr tar Sessan min plats i solstolen så fort jag går in en stund.

Trevlig pingsthelg!

 

Barnfattigdomen i Sverige

För tre månader hade jag ett inlägg om fattigdom. Nu är ämnet "på tapeten" igen och det handlar om "barnfattigdomen i Sverige". Barnen har ingen egen ekonomi utan de är ju barn, dvs helt beroende av sina föräldrar. De kan alltså inte påverka sina föräldrar och deras val.  Så att tala om barnfattigdom är väl inte helt korrekt.  Själv känner jag mig mer som en patriot och inte nationalist - jag tycker att hela världen angår oss i Sverige. Därför tror jag att vi också i Sverige ska jämföra oss med världen i övrigt då det gäller fattigdomsbegreppet. Så här skrev jag i i mars
:
Verklig fattigdom är när man går till sängs hungrig, saknar tryggt boende och inte har hela och rena kläder. Vid verklig fattigdom lever man på mindre än en dollar om dagen och det finns inte många sådana personer i Sverige,  (bara de personer som av olika skäl vill hålla sig utanför det sociala och samhället för övrigt).
Källa: Värdsbankens mått för fattigdom.

Bilden lånad från klippanskommun.se

Visst tycker jag synd om alla barn som växer upp i familjer, som har ont om pengar, men jag tror ändå att de flesta familjer har möjlighet att få sina basbehov tillgodosedda: hyra, mat, el, telefon osv. Konstigt nog finns det ofta pengar till sprit och cigaretter. Ett sätt att trösta sig kanske man kan tycka, men det drabbar barnen värst och de har ingen möjlighet att välja.

Jag snuddade i mitt förra inlägg vid tanken att kanske kärlek och tid är minst lika viktigt som pengar. Jag instämmer inte i allt som Haro står för men så här står det i deras blogg: 

 -----"Att det kan finnas andra former av fattigdom, t ex missbruksproblematik, berör barnminister Maria Larsson i den följande debatten i SvD. 

Det är här vi börjar närma oss kärnan - kan egentligen fattigdom mätas enbart i hur mycket föräldrarna har i plånboken? 7-åringen från finorten som lever med pappans dolda missbruk, finns inte med i fattigdomsstatistiken. Ej heller tonårsflickan som aldrig känt tillräckligt emotionellt stöd från pressade, heltidsarbetande föräldrar.

Kanske har vi en emotionell fattigdom i Sverige bland barn och unga som är lika alarmerande? Det vi vet är att den psykiska ohälsan ökar . Och det märkliga är att ohälsan inte tar hänsyn till hur mycket familjen tjänar. ---
---

Själv gick jag med i Rädda Barnen i mars och har ett autogiro på 100 kr i månaden. Jag kan bara hoppas att pengarna går direkt till barnens behov och inte till föräldrarnas.