Det finns hopp för mänskligheten

tantvarning.se

 

Kl är 11.00 och det blåser kall snö vid busshållplatsen. Efter en kvart kommer bussen som tar mig till instruktion hos sjukgymnasten. Ungefär så här är programmet:Uppvärmning (gåband/sittande crosstrainer, cykling) 10-15 min, sittande benböj 12,5 kg, sittande rodd 15 kg, sittande bensträck, axeldrag 20 kg, benpress 30 kg.

På vägen nerför en hal backe

Uppiggad traskar jag nerför den branta, hala och osandade backen från Sollentuna sjukhus ner mot Sollentuna centrum. En ung dam vänder sig om och säger — Vill du ha hjälp? Först fattar jag ingenting, men hon pekar på marken och sträcker fram sin hand. Vi gör sällskap ner till centrum och jag tackar henne. Tänker: — Det var snällt, men gick jag så eländigt? Jag hade säkert klarat det, men risken för fall och benbrott var stor. För henne kostade det ingen extra tid. Träffar sedan vännen M från Rotebro för en kaffestund mellan ärendena.  

Dagens clou nummer två

Den unge mannen i telebutiken vänder sig mot en kund: — Vänta en stund, jag ska bara ta betalt av den gamla damen. Jovisst, jag är en gammal dam, men det är första gången någon säger det till mig. Det känns ändå bra att på samma dag träffa två så fina ungdomar från en annan kultur. En eloge till dem. Det finns nog hopp för mänskligheten!

 

Hastig middagsmat

Landar i hallen efter den långa bussturen och är hungrig. Ingen lunch och ändå grundade jag med Pajalagröt på förmiddagen. Kastar på potatis på plattan. I stekpannan bryns en platt rund köttfärs som spädes med soja och grädde. Hittar körsbärstomater till.  

Vi kan uträtta allt vi vill uträtta om vi ägnar oss åt det tillräckligt länge.
 

~ Helen Keller ~ (1880-1968)

 

 Ha det gott!