torsdag 3 juli 2014

Katarina Wennstam tycker att vuxna borde kunna ha fyra vita veckor på semestern för barnens skull!


I ett tidigare inlägg har jag avslöjat att Kataria Wennström är en av mina svenska aktuella favoritförfattare. Hennes nästa bok, Skuggor, utkommer i oktober.Hennes sociala engagemang mot kvinnovåld är viktigt och hon skriver mycket bra. Så här i sommartid är det aktuellt med vilken inställning vuxna med barn har till sina alkoholvanor. Så här skriver kolumnisten Wennstam i gårdagens SvD. Klicka på länken för hela artikeln.

"Men jag lovar er en sak. När barnen sitter och drömmer om sommarlov så är det inte mammas och pappas drickande som de sätter på topp-tio-lisan över de roligaste stunder. Jag kan garantera att det finns ganska gott om barn där ute som fasar inför sommaren utav just samma anledning som de vuxna laddar: alkoholen. Nu ska vi slappna av och vara lediga, säger vi vuxna. Men vad ser barnen?"

Vuxna som sätter sina behov av alkoholmarinerad avslappning före barnens rätt till en sommar utan sprit. Sommarlovet är tio veckor långt. Vi säger att det är barnens tid, att det är för våra ungar vi anstränger oss så. Om vi verkligen menar det så är ju fyra veckor ingenting."

Det som stör barnen från en alkoholistfamilj är oron inför helger, midsommar, jul och semestrar. De har inga höga förväntningar, de vet att föräldrarna och andra under festandet förändrar sitt beteende. För barnen gäller det bara att uthärda tills helgen/semestern är över. I och med att de vuxna dricker sätter de sig själva i första rummet och barnen glöms bort. 

Om man vet med sig att man inte kan stanna vid ett eller max två glas vin, är det bättre att för barnens skull avstå helt under några veckor på sommaren. Har själv vuxit upp i ångorna av alkohol med dess otrevliga följder.  Då jag gifte mig var jag 5 år, väntade i två år att skaffa barn för att känna mig säker på mannens karaktär vad gäller alkoholen. Väntade också för att säkra ekonomin. Nu hamnar jag på ett sidospår, men i alla fall, alkoholproblematiken är alltför komplex och jag nöjer mig med att se det ur ett barns perspektiv. Jag tror mig veta att mig närstående vuxna kvinnor med män har en måttlig konsumtion av alkohol. Genomsnittlig konsumtion av alkohol per person och år:
  • 30 liter vin
  • 52 liter starköl
  • 17 liter folköl
  • och 3 liter blanddrycker
    En stilla undran: Vem dricker mina liter av alkoholen?

  • /Kajsastina










2 kommentarer:

  1. Tycker att det är mycket märkligt med våra spritproblem här i Sverige. Själv är jag uppvuxen med spritförsäjlning i mjölkaffären , lördagsem. fick jag springa och köpa sprit åt morfar, det var naturligt att det fanns starksprit och likörer hemma i vitrinskåpet och användes vid festliga tillfällen. Barnen visste att det var de vuxnas liv. Kan inte minnas något barn som blev "glad i sprit"

    Var oxå van vid att mamma gjorde likörer av sommarens bär - och så gör oxå jag idag. T ex , just nu krusbärslikör till höst och vinter.

    Minna barn och barnbarn har oxå en sund inställning till sprit. margareta

    SvaraRadera
  2. Jag gillar också Katarina Wennstam och väntar med spänning på hennes nästa bok.

    Det där med alkohol och barns förhållande till föräldrarnas missbruk känner jag väl till.
    Min pappa var alkoholist, men mamma var en stark kvinna och hon såg till att det inte förekom något supande hemma, men jag och mina systrar har helt klart fått ett socialt handikapp att dras med. Att hela tiden förställa sig och låtsas att allt var som det skulle, att inte kunna tala sanning och att hela tiden vara rädd för vad som väntade, det tär på barn.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera