lördag 30 maj 2015

Nu sjunger marken under mina fötter (en försommardikt).


Bilden lånad från natur.org
Nu sjunger marken under
mina fötter
och lekfull vindil blåser
i mitt hår
där gnolande och
sommaryr jag går
en väg med blekt tallbarr
och blanka rötter
som solen full med
gröna fläckar sår …

Bilden lånad från svensknaturifokus.se 
Mot skrovlig tallbark
fågelnäbbar spika
och ludna bromsar brumma mig förbi
ur molnen skär en svalsvärms
visselskri

Jag själv är flygstark
och jag ville skrika
mig hes av glädje
för att jag är fri …


Bilden lånad från alltomträdgård.
Det är så stort att jag
får gå på jorden,
ännu en sommar, full av
doft och sken
och bjudas in av varje
dikesren
till smultronmiddag på
de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod,
ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara …
som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)


Hej Ingrid. Det här är, förutom "Han kom som en vind", en av mina favoritdikter   på försommaren! 

Trevlig helg alla som tittar in 

/Kajsastina

1 kommentar:

  1. Så vackert!
    Tack för den fina dikten, som jag aldrig läst förut. Den beskriver verkligen känslan man har på försommaren på ett utmärkt sätt.
    Ha en skön fortsättning på helgen!
    Varm kram, Ingrid

    SvaraRadera