Nu sjunger marken under mina fötter (en försommardikt).

Bilden lånad från natur.org

Nu sjunger marken under

mina fötter

och lekfull vindil blåser

i mitt hår

där gnolande och

sommaryr jag går

en väg med blekt tallbarr

och blanka rötter

som solen full med

gröna fläckar sår …

Bilden lånad från svensknaturifokus.se 

Mot skrovlig tallbark

fågelnäbbar spika

och ludna bromsar brumma mig förbi

ur molnen skär en svalsvärms

visselskri

Jag själv är flygstark

och jag ville skrika

mig hes av glädje

för att jag är fri …

Bilden lånad från alltomträdgård.

Det är så stort att jag

får gå på jorden,

ännu en sommar, full av

doft och sken

och bjudas in av varje

dikesren

till smultronmiddag på

de gröna borden

och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara

vid liv, en människa, ett blod,

ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag

och låta sorgsna drömmerier fara …

som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)

Hej Ingrid. Det här är, förutom "Han kom som en vind", en av mina favoritdikter   på försommaren! 

Trevlig helg alla som tittar in 

/Kajsastina