Att ta farväl av ett älskat husdjur

Ja så här gick det hos veterinären i onsdags förmiddag.

På något sätt övertalades jag av veterinären att ta prover. Inga större fysiska fel, men hon har artros. Jag kände att det var för snart att avliva katten där direkt, så jag tog emot en veckas recept på antiinflammatorisk medicin. Nu hinner vi i alla fall förbereda oss. Jag skulle sluta med torrfoder och bara ge blötmat. Innan vi for hem fick Sessan en smärtstillande spruta (antiinflammatoriskt medel), vilket  tydligen hade effekt direkt; idag kan hon gå hyfsat. Hon fick också vätskedropp. För att hon inte ska bli uttorkad fick jag byta till blötfoder. Tyvärr funkar det inte så bra med maten, där jag tagit en pytteliten portion för att vara säker på att hon får i sig den medicin jag lagt i. Vi skulle testa en vecka, för att se om hon blev bättre.

Jag grubblar fram och tillbaka, men inser att det bara finns ett val. Jag tror inte att jag vill hålla på och ge katten medicin mot artrosen livet ut. Det är svårt för oss människor också med artros, men vi kan få massage, värme och motion. Det är svårt för en katt att visa att den har ont och då det syns, som hos min katt, har det gått för långt. Konstigt att mina husdjur får samma symptom som jag. Min hund fick nämligen ischias samtidigt som jag, men han blev bra från det. Det lutar nog åt att jag beställer tid i slutet av veckan och låter Sessan somna in. Då blir det ett värdigare avslut än om jag hade avlivat henne akut igår.

En sorgsen Kajsastina