Jag har läst boken Thérèse
Raquin av Emile Zola som gavs ut 1867. Den blev en skandalsuccé. Zola var
naturalist och börjar romanen med ingående beskrivningar av miljön, som var
dyster, mörk och kall. Thérèse lämnades av sin far till Mme. Raquin. Han kunde
inte ta hand om barnet, eftersom han var sjöman. Han berättade att barnets mor
var från ett annat land. Mme. Raquin har en liten sybehörsbutik. Hon oroar sig för
att hennes son ska drabbas av någon besvärlig sjukdom och behandlar honom som
ett barn. Laurent är son till en bonde och satte sin son i läroverk och gav
honom ett bidrag på tolvhundra francs för att han skulle läsa juridik. Laurent gick
istället över till måleri.
Modern bestämmer att de
två kusinerna ska gifta sig. Skillnaden blir inte stor, de sover bara i samma
rum. En dag säger Camille att han vill flytta till Paris och modern säljer
affären och köper ett hus i Vernon som har en vacker trädgård och ligger vid
floden Seine. Där tycker Thérèse om att strosa. I början av romanen är Thérse
kall och likgiltig för allt. Hon känner sig instängd och utan hopp för
framtiden. Hon är frisk och lider för Camilles besvär. Hon tvingas ta samma
mediciner som han.
Varje torsdagskväll har de
besök. En arbetskamrat till Camille börjar komma på visit och så småningom
börjar han måla Camilles porträtt. Mellan Laurent och Therese växer en spänning
fram som slutar med att de inleder ett förhållande. Laurent är en person med en
väldigt behaglig karaktär. Han är artig, men har ett enormt begär att stilla
sina sexuella behov och gör Théres till sin älskarinna. Till slut kan Laurent inte
smita från sitt jobb längre och de träffas inte ensamma under lång tid, bara
tillsammans med Camille och hans mamma.
En plan börjar gro i
Laurents huvud efter det och en dag när de är på utflykt, sätter han den i
verket. Han dränker Camille och Therese tittar på, men hon lyckas bita tag i
Camilles hals och få en bit med. Såret kommer att spöka för Laurent mot slutet.
De gifter sig med Mme Raquins
välsignelse, men kärleken är död. De oroar sig för nätterna, då de känner sig
hemsökta av Camille och tror att han ligger i sängen. Laurent mardrömmer om att
Camille ska utkräva hämnd. Han föreställer sig att katten är Camille. “Camille
har gått in i katten, tänkte han. Jag måste döda djuret, det ser ut som en
människa."
Trots att det är så länge
sedan boken skrivs, känns språket lätt att ta till sig. Boken är förskräcklig
men intressant. Karaktärerna är intressanta och beskrivningen hur de förändras
är skickligt hanterat.
Mitt privata omdöme
Mycket Mycket
Negativ positiv
/Kajsastina
Inlägg
