Poddar

Nu har också jag börjat lyssna på "poddar". Efter sökning på google på ordet hittade jag några som verkar bra. Här tipsades jag av att ladda hem en gratis app för Android telefon. Framgick också att ordet podcast kommer från Ipod och engelskans broadcast.

Som om jag inte har tillräckligt med intressen: läsningen, vovven, stickning, träffa vänner, gymnastiken, musik m.m. Ibland kan det ändå hända att jag inte får ut tillräckligt av att lyssna på radion, då ögonen inte orkar med läsning och annat. TV-tittandet anstränger ögonen mycket så jag väljer bara enstaka program.

Mothering Sunday av Graham Swift

Läsplattan har varit borta några dagar men så fann jag den här boken som jag gärna vill läsa.

It is March 30th 1924. It is Mothering Sunday. How will Jane Fairchild, orphan and housemaid, occupy her time when she has no mother to visit? How, shaped by the events of this never to be forgotten day, will her future unfold? Beginning with an intimate assignation and opening to embrace decades, Mothering Sunday has at its heart both the story of a life and the life that stories can magically contain. Constantly surprising, joyously sensual and deeply moving, it is Graham Swift at his thrilling best.

(Bookdata)

Veckans böcker på läsplattan

Har laddat hem Ängeln i posthuset av Anita Salomonsson, den tredje boken jag läser av samma författare. Tyckte mycket om de tidigare och det här är hennes senaste. 

Bokus: "I tidigare romaner har Salomonsson skildras till synes obetydliga men verkliga livsöden från Västerbotten i skönlitterär form. I Ängeln i posthuset har turen kommit till hennes moster, Wiktoria Karlsson. Berättelsen följer Elin från barndomen, via en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträdde sin far som postmästare. med en blandning av sakligt realistiska och sirliga vändningar befriar Anita Salomonsson återigen en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram. "

Eftersom jag blandar en allvarligare bok och en lättläst, lånade jag också Mary av Aris Fioretos. Den boken har fått Sveriges Radios Romanpris 2016. 

Bokus: "Mary är 23 år och studerar arkitektur i ett land regerat av militären. Hon har en pojkvän som är politiskt aktiv och planerar en revolt. En novembernatt 1973 grips hon för statsfientlig verksamhet. Under tretton dygn hålls hon på säkerhetstjänstens beryktade högkvarter, stället med Himlen och Minus Två. Sedan skicka s hon, några andra kvinnor och en pojke till en fängelseö. De ska städa inför ankomsten av nya fångar. Tillvaron är utsatt, samhörigheten det enda de kan lita på. Till slut återstår bara frågan: Vem bestämmer över ett liv? Aris Fioretos nya roman är en passionshistoria om en ung människas frihetslängtan, en berättelse om politiskt våld och kvinnors gemensak. Men framför allt handlar den om en kropp - dess smärta och åtrå, dess längtan och hemligaste förvandlingar. 

/Kajsastina

En smakebit på søndag. Mary av Aris Fioretos

Plötsligt är det söndag igen! Jag har nyss kommit hem efter att i helgen ha varit hos minsta barnbarnet, 12 år, medan föräldrarna var på middag. Storebror var hos farföräldrarna i Frankrike och vi vill absolut inte att han ska vara ensam hemma. Han vill gärna vara stor och frågan är snart vem som vaktar vem?

Mari på bloggen En smakebit på søndag  tar emot inlägg och lägger ut dem så att alla kan läsa tips. Enda regeln är no spoilers. 






Jag bjuder på en smakbit från boken jag började läsa i morse, Mary av Aris Fioretos. Mitt smakprov kommer från sid 7 (på läsplattan):

"Jag fyller lapparna med ord som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tennasken som jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta. Ibland undrar jag vad jag håller på med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag dog."

Fler smakbitar HÄR.

/Kajsastina

Livets kontraster

Förra söndagen började jag skriva ett inlägg, men orkade inte slutföra det. Livet är som det är, varje dag fullt av kontraster, men den här söndagen kändes det påtagligt! E hade fyllt 18 och vi träffades för en brunch. Att träffa alla barnbarnen (ja, inte C som pluggar i Lund) var mer än någonsin fullt av glädje, då jag kände mig litet hängig utan att veta varför. Vi serverades som avslutning en god moussetårta. Mina barnbarnspojkar börjar också växa till sig, den äldsta blir säkert 2 m lång och den yngsta, 13, har också rusat iväg på längden men även intellektuellt. Han använder ord som en vuxen och är nyfiken och vetgirig.

På kvällen tänkte jag att jag inte hört av min vän i Västerås på några veckor. Jag ringde upp, trots att jag kände på mig att jag kanske skulle störa. Sist genomgick hon cellgiftsbehandlingar. Hon svarade och berättade att hon nu ligger på en avdelning för palliativ vård. Hon hade åkt hem från rehabenheten, men var tvungen att fara till akuten efter några dagar. Hon berättade sakligt; hennes förhållningssätt till livet har varit att göra det bästa i alla situationer. Hon har varit delvis handikappad i sitt liv men arbetat ändå. Alltid fått klara sig själv. "Ulla, vi får se hur lång tid det tar". Hon vill inte ha besök då hon sover mycket, men jag ska försöka få dotter att skjutsa mig någon dag. Hela veckan har jag känt mig påverkad. Våren är i antågande, men får hon uppleva en sommar till?