Himlakroppar av Eleanor Catton

Titel: Himlakroppar

Förlag: Brombergs förlag 

Antal sidor: 1113
Eleanor Catton

Jag fick läsa många sidor i boken innan jag fick något grepp om den, närmare bestämt knappt 300 sidor. Jag kan säga att den här berättelsen kräver en hel del av läsaren. Inte bara för att den är på över tusen sidor. Persongalleriet tar en bra tid att ta till sig. Författarinnan har inte gjort det lätt för sig eller för läsaren. Jag ska ändå fatta mig kort i min amatörmässiga bedömning. 

Walter Moody, 28 år, anländer helt ensam för att söka lyckan som guldgrävare under guldruschen på den nyzeeländska västkusten. Staden heter Hokitika - "en gyllene stad som nyligen byggts upp mellan djungeln och havet i den sydligaste kanten av den ociviliserade världen". Vi får så småningom veta att händelserna tycks styras av himlakropparna. 

Efter 390 sidor in i boken Himlakroppar  berättar Catton i en tillbakablick hur Walter Moody anländer till Nya Zealand med en postbåt. Här ser han upp på himlen och märker att stjärnbilderna inte liknar dem han är van vid. Han letar vidare och finner Orion,"upp och ner och med polkogret under sig och svärdet hängande uppåt från bältet. Jag finner ett nöje i att läsa om det här, men något sammanhang är till en början svår att finna, men det tar sig. 

Året är nu 1866 och Walter Moody har seglat över jorden och ska nu söka lyckan som guldgrävare. Här finns många av den tidens män som ville skapa sig ett nytt liv. Han finner vid ankomsten alla sorters samhällsklasser: Guldsmeder, präster, bankmän och opiumhandlare.

Första kvällen i staden på sitt hotell möter han män som just har haft ett hemligt rådslag i rökrummet - mötet avbröts då han kom in. Ett hemligt sällskap med tolv män lägger fram händelser som kommit fram. Stadens rikaste man har försvunnit, en eremit har påträffats död i sitt hus tillsammans med en gigantisk förmögenhet, en prostituerad har hittats förgiftad vid vägkanten. Ett skepp har seglat ut mitt i natten och en stor mängd guld har upptäckts i en klänning. 

Alla dessa brokiga människogestalter - den kinesiske guldvaskarfen Sook, sierskan Lydia Wells och hallicken Mannering. Berättelsen växlar mellan de olika männen, dessa tolv män det hemliga sällskapet hör samman med de tolv astrologiska stjärntecknen. 

Under romanens fortsättning övergår det från att vara en utredning av  brottet till en kärlekshistoria mellan två älskande som sedan skiljs åt. Romanen har ingen lösning och är en berättelse, men en bra sådan. 

Jag saknar ändå värme mellan personerna eller en sorts nerv. Den röda tråden är väl himlakropparna; det är ändå en mycket fascinerande och spännande berättelse. Trots sidantalet är den lättläst och jag hade inte bråttom då jag läste. Språket fungerar utmärkt och jag kan rekommendera den. 

Min bedömning: ✩✩✩✩✩  3,5/5