Semmeldagen

Bild lånad från wordpress.hogtider.com

Semlor börjar numera säljas i december, men för den som vill hålla på traditionerna äter man inte den första semlan förrän på fettisdagen. Fettisdagen är den sista dagen i fastlagen – den period om tre dagar som ligger precis före den kristna påskfastan. Fettisdagen är alltså den sista dagen att fira rejält innan man påbörjar den fyrtio dagar fastan innan påskhelgen. Eftersom fettisdagen infaller fyrtiosex dagar före påskdagen så är datumet beroende på när påsken infaller. Påsken i sin tur infaller ju på olika datum varje år beroende på månens rörelse i förhållande till jorden.
Källa Wordpress.hogtider.com

På 70-talet bodde jag i Umeå och där firades Semmeldagen genom att skolorna fick ledigt efter lunch. Jag arbetade vid Universitetet och vi fick också ledigt. Den eftermiddagen skulle vi åka skidor och äta semlor. Jag åkte mycket skidor i Umeå, eftersom vi bodde precis bredvid ett friluftsområde, Gamlia.

Idag, efter styrketräningen på 40 minuter, har jag faktiskt ätit en semla men några fler blir det inte i år. Ja, möjligen en "minisemla", som finns att köpa på vårt konditori.

Ha en fin Fettisdag!

/Kajsastina

Dagens lunch på 15 minuter

En äldre kvinna som jag har ju lagat mat så gott som varje dag i många år. Idag till lunch ville jag ha något snabbt och lätt. Ska iväg till Seniorträffen sedan och spela Canasta.

Kikade in i kylskåpet för att se vad jag skulle ta. Uttrycket
"man tager vad man haver" kommer från Cajsa Warg och uttrycket var eg: "man tager, om man så hafva kan". Cajsa Warg var föd 1703 och hon blev 65 år. Hennes första kokbok var på 800 sidor. Efter hennes död utgavs 10 böcker till.

Det blev fransk omelett - se bilden. Inuti lade jag tunna skivor av  lammkorv och rödlök. Längst fram på tallriken baby-plommon tomatoe. Drygt 1/2 glas rödvin. Inte mer, utan exakt 1/2 glas har en god medicinsk effekt.

Till middag blir det Ugnsbakad torskfilé med baconströssel och sötpotatisstomp. Ur veckans Linas matrecept.

 

Hej så länge!

/Kajsastina





Laga maten från grunden och slipp matfusket!

Anses hästen vara ett heligt eller högre stående djur än kor och grisar?  Hästkött är säkert inte farligt att äta, men vi ska veta vad vi äter och det ska stå på innehållsförteckningen. Jag tror säkert att vi åt hästkött under efterkrigstiden utan att veta om det.   

Med kunskap om matlagning tar det faktiskt inte så lång tid att laga en måltid. Mina barnbarn i tonåren lär sig sedan ett halvår genom Linas Matkasse. De kan förbereda middagen innan föräldrarna kommer hem och ibland laga hela middagen. Receptbladen är enkla att följa och en veckodag lagas en vegetarisk rätt. Ibland har jag också Linas matkasse – prövade då jag blev sjuk för ett år sedan. ”What you see is what you get”: färskt kött, färsk fisk och fräscha ekologiska grönsaker och rotfrukter. Det blir till och med billigare med den här matkassen, eftersom man inte har något svinn, ingenting kastas. Många familjer handlar storpack på specialpris och köper på sig för att det är billigt. Sedan kanske maten som står för länge i kylskåpet får kastas.

Hur svårt kan det vara att laga maten själv från grunden? Man vet vad man får i sig, förhoppningsvis. Själv äter jag aldrig färdiga frysta rätter. De är näringsfattiga, ofräscha och dyra. Tids nog - på hemmet - får man sådan här skräpmat, vilket jag känner oro inför. Jag äter mycket sällan kött, speciellt inte nu då jag går på tandbehandlingar. Alla dessa matlagningsprogram på TV inriktar sig mest på festmat, men att lära sig att under vardagen snabbt kunna laga näringsriktiga måltider i en familj är ingenting som TV satsar på. Det ska vara dessa spektakulära tävlingsprogram! 

 

Det var vad jag tycker, men alla gör ju sina egna val. Återgår nu till hästköttet. Hur många länder ska vara inblandade för att en liten  maträtt ska komma på matbordet? Hästarna i Findusskandalen slaktas i Rumänien, lagas till i Luxenburg och fraktas med bil till Sverige hörde jag på P1 i morse. Läste också i DN att den ökade slakten i Rumänien beror på att hästar förbjuds på vägarna. Vi kanske också har åsnekött inblandat i den här karusellen.

 

Den här så kallade skandalen lägger sig nog; vi får vara tacksamma att vi tillhör iländerna och inte behöver svälta.

 

Vi hörs! Ha det så gott!

/Kajsastina

 

Smärtfri i snart fem dagar!

I torsdags morse ringde smärtläkaren från Danderyds sjukhus - hon hade bokat in telefonsamtal för att stämma av medicineringen jag hade provat. Jag berättade att jag varit värkfri i fyra dagar, ja stel hade jag varit, men värkfri. Hon blev positivt överraskad och sade -   ja men då har vi nog hamnat rätt. Jag ska tills vidare äta av den tidigare medicinen ochså, men så småningom ska den trappas ned och ev tas bort. Jag frågade: - Ska jag verkligen äta så här mycket mediciner? - Ja, det är inte så höga doser och du har prövat så kort tid. Att den nya medicinen hjälpt bevisar att en nerv ligger i kläm i ryggen och därför strålar det ned i höger ben och ända ner i tårna. Jag berättade att jag gick på styrketräningen förra veckan. Och det ska jag fortsätta med. Jag hade ont ikväll men upptäckte att jag inte hade tagit medicinen på rätt tid. Det är många tider och piller att hålla reda på.

Det känns obeskrivligt bra att kanske kunna leva ett mer rörligt liv, om det går i rätt riktning med den här skräddarsydda medicinen mot olika sorters värk. Styrketräningen ger ju bara muskelträning och hållningsförbättring. Promenaderna har legat nere på grund av snön.

Idag sken också solen mycket starkt, eftermiddagen var det fortfarande ljust efter tre-tiden. Sedan blir det ju ljusare och ljusare för varje dag. I nästa vecka har jag stickningsdag, styrketräning två dagar och filmvisningsdag en dag. 

Idag fick jag träffa alla fyra barnbarnen, då vi firade E som fyllt 14 år. På grund av alla deras aktiviteter, som de har på helgerna, fick vi klämma in kalaset mellan 1 och 4. Sedan var de på väg mot tennis, simning m.m.

I morgon ska jag följa med dotter K och handla kött på Percys. Kanske hinner vi titta in i Stinsens butiker också.

Nu måste jag sova och samla krafter till nästa vecka!  Ha det gott!
/Kajsastina

Vitlöksballaderna

Jag försöker att inte läsa alltför krångliga böcker och inte heller böcker som jag aldrig hört talas om. Jag har i ”Bokresan Jorden Runt” läst många böcker från övriga världen: Afrika, Irak, Iran, Algeriet m fl. Jag har inte läst något skrivet av en kinesisk författare. Jag brukar alltid läsa en bok av den senaste nobelpristagaren och nu var det dags för Mo Yans bok Vitlöksballaderna.  Den beskriver i ett långsamt tempo både det vedervärdiga och det vackra ljusglimtarna i livet för bönderna vid den här tiden

Titeln syftar på balladerna som den blinde skalden Zhang Kou skrev om vitlöksupproret och bondebefolkningens elände. Platsen är landsbygden i Paradisets län. Tiden sent 80-tal. Bönderna rekommenderas att sluta med sina egna planteringar och odla vitlök. Till slut odlar alla vitlök och det blir överproduktion. Staten slutar köpa och vitlöken ligger och ruttnar i solen. Stanken sprider sig över hela landskapet och bönderna gör uppror och ger sig till länsstyrelsens kontorsbyggnad och sätter eld på den. Det följer sedan brutala massarresteringar och familjer dör. Inte många av huvudpersonerna i boken klarar sig med livet i behåll. 

Boken har hyllats världen över men fördömts i Kina på grund av sitt kritiska innehåll mot regimen.  Det är oerhört dramatiskt berättat och i de ballader, som skrevs av Zhang Kou under upproret finns invävda här och där. Författaren hoppar hit och dit i kronologin och parallellt i berättelsen löper en mycket tragisk kärlekshistoria.

Språket är enkelt och mycket lättläst, men den naturalistiska skildringen blir för mycket för mig. Jag kände mig illamående och lade ifrån mig boken flera gånger. Beskrivningen av vad som händer huvudpersonen, Gao Mao, och de andra fångarna i fängelset, är vedervärdig, otäck och ofattbar.  

Visst är det intressant läsning, ur historisk synpunkt, att få veta vad som verklige hände i Kina vid den här tiden. Tyvärr kan jag inte inte ta hela boken till mig. Visserligen har jag läst böcker i minst 50 år, men jag brukar inte fortsätta läsa en bok som jag inte tycker om helt.  Eftersom det här var en mycket viktig bok att vi får reda på allt vidrigt som hänt för det kinesiska folket läste jag naturligtvis ut boken.

Jag förstår helt enkelt inte varför tio sidor på ett ställe (och ännu fler på andra ställen) skildrar hur Gao Mao och två fångar till ska äta vitlökssoppa med en hård grå brödbit. I cellen stinker det av urin och avföring. De bråkar om maten, polisen har nyss hämtat Gao Mao till fängelset och fångarna blir osams och hamnar på golvet i bråk.   

Så här säger vakten: - Din gamle skit! Tänker Du äta upp allt själv? ---  Idioter! Vrålade han.– Har ni fått nog av att leva? Jag är less på att mata er as! – Den medelålders mannen grät och snyftade innan han plötsligt blev som förryckt, rev loss en bit bröd och proppade in det i munnen samtidigt som han fnös till så att två gröna snorklumpar landade rakt på resten av bullen. Sedan kastade han den i kisspölen på golvet. – Ät ni bara!   

Jag är inte så förmäten att jag kallar mitt inlägg för en recension, men eftersom alla vet att jag läst boken, vill jag skriva ner vad jag tyckte.

 

Mitt privata omdöme

Mycket                      Mycket
Negativ                      positiv

1	2	3	4	5
		x

/Kajsastina