Årskontroll på Hematologen, Karolinska Sjukhuset

Allt bra!

Adventskaffe vid mitt sparsmakade pyntade fönster

Glad Första Advent!

Kajsastina

Cortisonspruta i axeln

Efter remiss kom jag till min ortoped, som också är bra på att ca 2 ggr om året ge mig injektion på baksidan av knät. Jag hade också kollat runt för att hitta en fysioterapeut som gav akupunktur och hunnit gå några gånger, så litet bättre hade jag blivit. Han gav mig en spruta, som verkade bra, men han vill att jag ska komma på återbesök före jul. 

Testar med ett inlägg. Eftersom jag har legat lågt med bloggen så blir det inte många kommentarer. Jag tycker ändå att det är bra att ha en sorts dagbok för mig själv, främst vad gäller läsningen av böcker, men också att skriva ned viktiga saker som händer. Nu börjar det strama i underarmen, så jag ska avsluta och ta en kopp kaffe. Har nyss kommit hem från en blöt och mörk promenad med hunden. Han fick jättebråttom då han märkte att vi vände och har fått duscha varmt nedre delen av kroppen. Han gillar vatten! 

Kajsastina

Husdjuret av Camilla Grebe - lagt till på önskelistan

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat.

Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid.

Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet.

Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

Camilla Grebes Husdjuret ären fristående fortsättning på den kritikerrosade Älskaren från huvudkontoret från 2015som har översatts till fler än 20 språk och sålts till ett av USA:s största filmbolag. Det är en berättelse om vår samtid, om identitet och om de lögner vi berättar för andra och de vi själva väljer att tro på.

"Camilla Grebes Husdjuret är en ruggigt bra, fristående, uppföljare till hyllade Älskaren från huvudkontoret. Rasande skickligt och välskrivet byts perspektiven i berättelsen om ett gammalt mord i ett avfolkat samhälle i Sörmland." Tara

Impignement i axel

Nu har det åter hopat sig med små men besvärliga symptom i min kropp, som gör att jag måste ligga lågt med att använda tangentbordet. En nerv som ligger inklämd i axeln och värken strålar också ned i överarmen och handen. Ett sätt att bli bättre är att avstå från arbete med både dator och mobiltelefon (har tagit bort FB från telefonen). 

Repetitivt arbete i axelhöjd är i mitt fall orsaken. Jag har ägnat mig åt att arbeta vid tangentbord sedan början av 60-talet. (Hade hög hastighet vid maskinskrivningen med touchmetoden.) Trodde att det skulle bli mindre sådant då jag utbildade mig till yrkeslärare, först kontorslärare (med ämnen Stenografi, Svensk Affärskommunikation, Bokföring vid dator, Maskinskrivning. Men sedan slutet av 80-talet blev det enbart datorer som hjälpmedel i många kurser, förutom de vanliga programmen med ordbehandling och kalkylering osv. Hade mycket ont i hö axel för 10 år sedan och fick akupunktur som hjälpte, men först efter ca 10 behandlingar. Nu som pensionär borde jag inte få tillbaka problemen.Värken var olidlig och stressen för att få kontakt med sjukvården gjorde det inte bättre. Min husläkare gick i pension i somras och VC försökte ge mig en ny husläkare, som jag hade kontakt med i juli, då jag inte kunde lyfta ens en kaffekopp utan att få ont. Tänkte först inte själv på att det kunde vara axeln som låg bakom, men det är väl inte patienten som ska ställa diagnos! Hon tyckte jag skulle slappna av. Sådant prat från läkare fick man  på 80-talet, men nu 2017 trodde jag läkarna hade slutet misstro värkpatienter, speciellt som jag har tre diagnoser som ger olika sorters värk. Vår kommunikation brast verkligen. Skickade mail till mina vårdkontakter och fick svar från en äldre läkare som ansåg att den här unga kvinnliga läkaren var min husläkare. Eftersom jag vet att det faktiskt är patienten som ska välja, sände jag ett nytt mail, om att jag vill välja själv. Tänkte maila tills någon reagerade! Inget svar. Sista och 3:e gången sände jag bara ett formellt mail och bad om en läkartid för att få remiss till ortoped. Hade i veckan varit ett par dagar i Västerås och kom hem vid ½ 6 på torsdagkvällen, då en läkare ringer och ger mig tid till måndagen. Han var en ung läkare, men mycket trevlig och kommunikativ. Ställde rätt frågor. Så läkarens ålder spelar inte någon roll. Tre läkare har gått i pension och några nya har inte anställts. Den här mannen blir klar med specialistutbildningen i april, så då kan jag köa hos honom. Han ordnade remiss också, så man får ligga på för att få hjälp. Tycker synd om övrig personal på VC, men ledningen är helt klart dålig, som inte lyckats lösa problemet sedan några år. 

Ska försöka skriva om boken Miraklet (Emma Donoghue), som jag läst nyligen och gillade. Skriver ingen bedömning om boken Romanerna om Patrick Melrose, som var dålig enligt min smak.

Nu ska jag ta värktabletter och duscha varmt på axeln. Det går inte att avstå helt från att göra saker. Stickningen ligger också nere, så allt pågående får bli till nästa jul.

Kajsastina

Pakten, ny bok på läsplattan

Så här beskriver Bokus boken:

En thriller i sektmiljö, för läsare av »Gone Girl« och »Kvinnan på tåget«. Du kommer aldrig att se på äktenskapet på samma sätt igen ...

Nygifta Alice och Jake får ett märkligt erbjudande av en man de träffar på sitt bröllop: att de ska gå med i något han kallar Pakten. Målet för Pakten är tydligt: att hjälpa varandra till lyckliga livslånga äktenskap. Här finns personer från samhällets toppskikt, som delar allt men låtsas att de inte känner varandra om de råkas på stan.

Till en början verkar reglerna rimliga: Svara alltid i telefon när din partner ringer. Planera en gemensam resa minst en gång i kvartalet. Nämn aldrig Pakten för någon utomstående.

Alice och Jake sveps till en början med i gemenskapen och auran av framgång. Tills en av dem bryter mot en regel.

När det går upp för dem vad det är för slags kontrakt de har skrivit under, börjar deras nya liv att framstå som en ond dröm.

Pakten, liksom äktenskapet, är något man förbinder sig till på livstid. Och de andra paren är beredda att ta till vilka medel som helst för att helga målet.

Underbara augusti och min bokläsning

Jag hade sett fram mot augusti månad, en för mig skön månad då allergierna mot allt som växer avtar och trots att det är kyligare värmer solen. De regniga dagarna har jag ändå gått ut med regnkappan på men plötsligt har halva månaden gått. Sommaren före augusti har jag också haft det skönt med Qigong under äppelträden två gånger i veckan. Utflykter och mina dagliga promenader utan Pontus (sommarlov) men med mina pumpstavar och kaffetermos i ryggsäcken! Hoppas nu på brittsommar i september! 

Åergår till det som bloggen egentligen handlar om; min bokläsning. Det växte ett träd i Brooklyn var en underbar bok.  Tyvärr fanns inte del 2 av Det växte ett träd i Brooklynn inne på biblioteket. Får se om jag och K köper den. 

Jag ger boken 5 p /5 p 

Äntligen kom 

Skoningslös och oförglömlig

En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.En av årets bästa böcker enligtThe New York Times * The Washington Post * The Wall Street Journal * NPR * Vanity Fair * Vogue * Minneapolis Star Tribune * St. Louis Post-Dispatch * The Guardian * O, The Oprah Magazine * Slate * Newsday * Buzzfeed * The Economist * Newsweek * People * Kansas City Star * Shelf Awareness * Time Out New York * Huffington Post * Book Riot * Refinery29 * Bookpage * Publishers Weekly * Kirkus

Möten med människor

Efter min pensionering flyttade jag  från en liten stad i Västmanland till Sollentuna, en förort till Stockholm. Närmare bestämt till Edsberg, som det skrivits mycket om i massmedia på grund av skjutningar, bilbränder och annat. Det är 10 år sedan jag kom hit och det har förändrats och blivit mångkulturellt. Vi har nu många utlandsfödda i omgivningen. Många pensionärer klagar, men själv tycker jag att de i stort sett tillför oss mycket positivt.

Spontana möten: 
Exempel 1. Nyss hemkommen efter hundpromenaden delade jag hiss med en ung man som alltid ser glad ut och säger hej. Jag tryckte på min vån 5 och på hans 7. Kommer du ihåg det? Sedan: "har du haft en bra dag?" Efter en lång arbetsdag orkade han bjuda på sig själv. Detta korta samtal i hissen kändes bra. Jämför med mina 23 år i den lilla västmanländska staden, där man sällan hälsade, även om man möttes dagligen. 

Tidigare  möten idag:
Exempel 2. Tre utrikesfödda ungdomar kom från skolan, de hade missat bussen och frågade om de fick klappa hunden. De skrattade och konstaterade: "du har bruna ögon som vi". De pratade om skolan och annat och då de gick sa de: "ha en bra dag". Friska, unga, men säkert traumatiserade ungdomar som kommer att bli en tillgång i Sverige. 

Exempel 3: Hissen upp på hemvägen: en stolt utrikesfödd pappa som visade upp sin 10 dagar gamla dotter. Han var som ett solsken hela han. 

Till sist ett möte tidigt i morse, första hundpasset. Man kan inte tro att jag gör annat än pratar med folk, men det är spontana möten som rör sig om några minuter. Går ju ut med hunden 4 gånger om dagen. En hantverkare, född i Sverige, står utanför med sin bil och lastar in verktyg. Han frågar om han får hälsa på hunden. Ja, du kan försöka, säger jag. De senaste dagarna har vovven väjt undan för två damer, gömt sig bakom min rygg, ett helt nytt beteende hos honom. Mannen hade haft hundar och sa: "det kan vara att de närmat sig honom för bryskt". Eller också är han i hundens "spökålder", en utvecklingsfas i unghundens ålder. Efter att han berättat om hur han tar hand om sin sjuka mormor på helgerna kände jag mig så rörd och hela dagen har jag haft den här lyckokänslan. Vilka människor det finns, om man vågar närma sig dem. 

Kajsastina

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Jag brukar inte läsa artiklar med spoilers om böcker, men gjorde det nu på grund av att den här boken, "Ett litet liv", har  omtalats mycket. Otäck? Bra? Oförglömlig? Handlar om sjukdom, självskadebeteende, övergrepp, men också om djup vänskap och mänskliga relationer.

Författaren själv vill att boken ska ställa fler frågor än svar; bland annat "Är livet verkligen alltid värt att leva?"

Förf Hanya Yanagihara

Hade boken på min läsplatta. Skulle jag läsa den? Dotter sa: "ge den en chans"! Efter tre dagars läsning, 301 sidor (på plattan 677 s), tycker jag att boken är fascinerande och mycket bra. Jag kommer att ha tid att läsa i helgen då vår hund är med sin matte i helgen.

Jag skriver ingen egen bedömning men ska kanske inte läsas av en person med självskadebeteende eller andra psykiska problem.


/Kajsastina

En dag då jag tog mig vatten över huvudet...

Avslutade den här kvällen, mycket nöjd, men mycket trött! På förmiddagen promenad till Qigongen i Edsbergsparken. En ljuvligt blå himmel med några vita molntussar syntes då jag kikade genom ögonen, som egentligen ska vara stängda under övningarna. Jag hämtade verkligen in kraft från naturen. Satt med en annan tant i gruppen och drack medtaget kaffe efteråt.Vi promenerade hem och jag hade tänkt vara hemma några timmar, men då ringer dottern y. Hon skulle till Sollentuna centrum och jag följde med för att förkorta armbandet till fina klockan jag fått. Därefter, hör och häpna, skulle vi till IKEA, Barkarby. Tyckte det var bäst att åka då jag fick skjuts, men på väg mot kassan kände jag mig svajig och törstig. AC:n var trasig i bilen så det var mycket varmt både där och på IKEA. Jag var inte direkt illamående, men kände mig  tillfälligt utmattad Att jag aldrig lär mig! Orkar inte längre göra tre saker samma dag, knappt två, men då ska jag vara hemma några timmar emellan. OK! Fick mycket uträttat och jag lär inte besöka IKEA på några år! Köpte ny pressbryggare till kaffet, osthyvel, kniv och div andra småsaker från köksavdelningen.

Kajsastina

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

BOKUS skriver:

Mitt namn är Lucy Barton är en känslig och osentimental skildring av den komplicerade kärleken mellan mor och dotter. Den kritikerrosade romanen har legat etta på New York Times bästsäljarlista och har nominerats till The Man Booker Prize 2016.

Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Den hyllade författaren Elizabeth Strout, mest känd för sin Pulitzerprisbelönade roman Olive Kitteridge, har en sällsynt förmåga att teckna mänskliga relationer som berör på djupet. Mitt namn är Lucy Barton är inte bara ett oförglömligt porträtt av en kvinna, utan också en berättelse om klass, flykt och trasiga familjer.

"Det är ett avstånd i klass, ett avstånd i tid, ett avstånd i livserfarenheter. Hur fogar man ihop sig? Går det över huvud taget? Väldigt rörande och väldigt tafatt börjar de här kvinnorna trevande att närma sig varandra. ... Det här är en klar fyra, en väldigt stark fyra."
Yukiko Duke, SVT

Glad midsommar!

Balkongliv och växter på gång

Plockade ut min stege, behöver den nog inte på ett tag.
Ställde palmen och en dr Westerlunds blomma på den.

Den här inneväxten hade för liten kruka;
 den fick större kruka och åkte ut på  balkongen..

Penséerna i full blom och under den en murgröna.

Min tulpanpelargon som jag fick i födelsedagspresent. Gödslas ofta! 

Min frukost- och  läshörna på balkongen

Till sist önskar jag dig som tittar in en

Glad sommar! 

Kajsastina

Äntligen tid att läsa igen...

Almanackan förra veckan var fylld med noteringar. Jag tycker faktiskt att en senior inte skulle ha så mycket att göra, men det verkar bara så eftersom min ork inte håller så bra alla dagar. Den kroniska värken spelar mig ett spratt då den dyker upp , för det mesta varje dag. Minskade på ett besvär genom att besöka ortopeden för att få sprutor i knäna mot bursiten (slemsäcksinflammation, en följd av Sjögrens syndrom. Jag promenerar mycket men den här saken gör att det är svårare att gå nedför trappor. 

Söndag: Pontus kom tillbaka kl 22.00.

Tisdag: Till Seniorträffen för massage kl 09.00. Toppen. Sedan skulle vi på utflykt, vilken ställdes in p.g.a. dåligt väder. Stannade kvar ett par timmar i alla fall. Någon hade gräddat plättar som vi åt med hjortronsylt tillsammans med kaffe. 

Onsdag: Avslutning i Edsbergskyrkan. Var inte med hela tiden, då jag måste rasta Pontus. 

Torsdag: Hemma faktiskt och städade av det värsta.

Fredag var en fin och högtidlig dag, då barnbarnet Elsa gick ut gymnasiet. Jag hann i alla fall träffa henne en stund då vi satt och åt buffén tillsammans. Sedan kom hennes kompisar och de skulle ut på en klubb. Hon har redan börjat arbeta på Gröna Lund. 

Lördag deltog jag i 160-årsmingel, då bror och svägerska firade sina 80-årsdagar. Mycket trevligt ordnat och trevliga människor. Roligt att de är så pigga båda två!

Idag har jag städat balkongen och arrangerat om växterna. Därefter satte jag mig ned och läste klart boken Doften av en man, förf Agneta Pleijel. Jag tycker hon skriver bra, men jag var kanske inte i rätt stämning för att läsa om knepiga relationer och om författarkollegor. Har också kvar att läsa En officer och spion. Boken Konsten att höra hjärtslag  var utomordentligt läsvärd. 

Försökte nyss gå tillbaka till att läsa en recension av en annan bok och upptäckte att den med flera inlägg saknas. Det gör ju ingenting, men det är orsaken till jag har beskrivning av böcker i bloggen.  Jag vill kunna g+å tillbaka  och jämföra böcker jag läst. Det måste ha fallit bort då jag ändrade layouten på bloggen. Bortsett från böckerna är det inget viktigt här för någon annan än mig själv. 

Till mina kompisar som har WordPress vill jag berätta att jag har tappat bort mitt lösenord. Återkommer så fort jag har lyckats återställa det.  Ha en skön sommar Lollo, Carita  m.fl.

Intet är som väntans tider...

Intet är som väntanstider

Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån, som blänka
i en dunkel furusänka och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider, väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka, medan träden knoppas där.

~ Erik Axel Karlfeldt ~

Kajsastina

Glad Påsk!

önskar Kajsastina

En skärva hopp av Göran Ledin

Nu är läsplattan på laddning igen. Jag har själv nte rätt operativsystem för att kunna göra det, men dottern hämtar den och vanligtvis får jag den nästa dag.. Påfyllning blir del två av Göran Redins trilogi, En skärva hopp. Google Chrome, som jag har, är bra för övrigt. Jag har aldrig virus och datorn "hänger sig inte'"

Kulturkollo har för april månad en ny bok att bokcirkla om, Sommaren utan regn. Författarinnan heter Maggie O'Farrell. Har inte läst något av henne förut och hoppas jag har tid att utbyta samtal med andra om boken.



Vi får se vad det blir för påskväder men läsa blir det! Ute i solen går också bra!

Syndafloder av Kristina Ohlsson

I förra veckans läsning ingick också Kristina Ohlssons bok Syndafloder. Jag ville ha något lättläst och det var den verkligen —  lättläst men inte speciellt bra. Inledningen var ganska lovande och det var intressant att följa den sista delen med huvudpersonerna Fredrika Bergman och Alex Recht. Jag har kanske inte läst alla tidigare böcker i den här serien, men det här är den avslutande med dem. 

Smaken är som baken — tudelad!  

Nu bestämmer jag mig för att sluta läsa deckare. Visst kan det vara spännande och avkopplande att läsa något mer lättsmält, men tyvärr har jag inte den tiden. Speciellt då jag bara blir arg att jag har ägnat tid som jag kunnat läsa eller göra annat. 

Jag tänker inte skriva någon utförlig bedömning. Handlingen började bra och hennes språk är också bra. Finner ändå inte motiven trovärdiga och så alla dessa villospår och ledtrådar, som inte leder någonstans. 

En författare måste kunna avsluta sin bok i tid, vilket jag tycker är bokens sämsta del. En massa onödiga sidor på slutet med avslut på avslut. 

Jag ger boken 2 p /5 p 

Ett fjärran krig av Göran Redin

Ibland blir det bråttom då jag ska beställa ny e-bok. Hittade inte min lista med förslag, men fick tips hos ochdagarnagår, en bokblogg som jag följer. Jag är trött på allt våld i nyutkomna deckare och efter att ha läst många i mitt liv, känner jag mer lust att läsa historiska romaner. Har lånat första delen av Göran Redins romanserie i tre delar från stormaktstiden. Ett fjärran krig heter den första delen och året är 1610 då tvillingarna Erik och Karin föds på en gård i Östergötland. När deras familj blir offer för hämnd, hot och utpressning tvingas de bort från hemmet. Men den tidiga stormaktstiden är en tid av möjligheter och oväntade möten, när begåvning och mod leder långt och när människornas liv och rikets framtid styrs av ett fjärran krig. 

Del två i trilogin heter En skärva hopp och del tre Ett bräckligt liv. Jag gillar det jag hittills läst och författarens kunskap om stormaktstiden i 1600-talets Sverige känns bra att bli påmind om. Det mesta från skolans historieböcker har fallit bort. Jag läser normalt ganska fort, speciellt deckare och mindre intressanta böcker. Det här är en bok jag vill läsa långsamt och tänka då jag läser. Språket är lättläst och handlingen förs framåt. är Det här verkar lovande och ska nog hinna låna del två till 
påsken.  

Poddar

Nu har också jag börjat lyssna på "poddar". Efter sökning på google på ordet hittade jag några som verkar bra. Här tipsades jag av att ladda hem en gratis app för Android telefon. Framgick också att ordet podcast kommer från Ipod och engelskans broadcast.

Som om jag inte har tillräckligt med intressen: läsningen, vovven, stickning, träffa vänner, gymnastiken, musik m.m. Ibland kan det ändå hända att jag inte får ut tillräckligt av att lyssna på radion, då ögonen inte orkar med läsning och annat. TV-tittandet anstränger ögonen mycket så jag väljer bara enstaka program.

Mothering Sunday av Graham Swift

Läsplattan har varit borta några dagar men så fann jag den här boken som jag gärna vill läsa.

It is March 30th 1924. It is Mothering Sunday. How will Jane Fairchild, orphan and housemaid, occupy her time when she has no mother to visit? How, shaped by the events of this never to be forgotten day, will her future unfold? Beginning with an intimate assignation and opening to embrace decades, Mothering Sunday has at its heart both the story of a life and the life that stories can magically contain. Constantly surprising, joyously sensual and deeply moving, it is Graham Swift at his thrilling best.

(Bookdata)

Veckans böcker på läsplattan

Har laddat hem Ängeln i posthuset av Anita Salomonsson, den tredje boken jag läser av samma författare. Tyckte mycket om de tidigare och det här är hennes senaste. 

Bokus: "I tidigare romaner har Salomonsson skildras till synes obetydliga men verkliga livsöden från Västerbotten i skönlitterär form. I Ängeln i posthuset har turen kommit till hennes moster, Wiktoria Karlsson. Berättelsen följer Elin från barndomen, via en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträdde sin far som postmästare. med en blandning av sakligt realistiska och sirliga vändningar befriar Anita Salomonsson återigen en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram. "

Eftersom jag blandar en allvarligare bok och en lättläst, lånade jag också Mary av Aris Fioretos. Den boken har fått Sveriges Radios Romanpris 2016. 

Bokus: "Mary är 23 år och studerar arkitektur i ett land regerat av militären. Hon har en pojkvän som är politiskt aktiv och planerar en revolt. En novembernatt 1973 grips hon för statsfientlig verksamhet. Under tretton dygn hålls hon på säkerhetstjänstens beryktade högkvarter, stället med Himlen och Minus Två. Sedan skicka s hon, några andra kvinnor och en pojke till en fängelseö. De ska städa inför ankomsten av nya fångar. Tillvaron är utsatt, samhörigheten det enda de kan lita på. Till slut återstår bara frågan: Vem bestämmer över ett liv? Aris Fioretos nya roman är en passionshistoria om en ung människas frihetslängtan, en berättelse om politiskt våld och kvinnors gemensak. Men framför allt handlar den om en kropp - dess smärta och åtrå, dess längtan och hemligaste förvandlingar. 

/Kajsastina

En smakebit på søndag. Mary av Aris Fioretos

Plötsligt är det söndag igen! Jag har nyss kommit hem efter att i helgen ha varit hos minsta barnbarnet, 12 år, medan föräldrarna var på middag. Storebror var hos farföräldrarna i Frankrike och vi vill absolut inte att han ska vara ensam hemma. Han vill gärna vara stor och frågan är snart vem som vaktar vem?

Mari på bloggen En smakebit på søndag  tar emot inlägg och lägger ut dem så att alla kan läsa tips. Enda regeln är no spoilers. 






Jag bjuder på en smakbit från boken jag började läsa i morse, Mary av Aris Fioretos. Mitt smakprov kommer från sid 7 (på läsplattan):

"Jag fyller lapparna med ord som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tennasken som jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta. Ibland undrar jag vad jag håller på med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag dog."

Fler smakbitar HÄR.

/Kajsastina

Livets kontraster

Förra söndagen började jag skriva ett inlägg, men orkade inte slutföra det. Livet är som det är, varje dag fullt av kontraster, men den här söndagen kändes det påtagligt! E hade fyllt 18 och vi träffades för en brunch. Att träffa alla barnbarnen (ja, inte C som pluggar i Lund) var mer än någonsin fullt av glädje, då jag kände mig litet hängig utan att veta varför. Vi serverades som avslutning en god moussetårta. Mina barnbarnspojkar börjar också växa till sig, den äldsta blir säkert 2 m lång och den yngsta, 13, har också rusat iväg på längden men även intellektuellt. Han använder ord som en vuxen och är nyfiken och vetgirig.

På kvällen tänkte jag att jag inte hört av min vän i Västerås på några veckor. Jag ringde upp, trots att jag kände på mig att jag kanske skulle störa. Sist genomgick hon cellgiftsbehandlingar. Hon svarade och berättade att hon nu ligger på en avdelning för palliativ vård. Hon hade åkt hem från rehabenheten, men var tvungen att fara till akuten efter några dagar. Hon berättade sakligt; hennes förhållningssätt till livet har varit att göra det bästa i alla situationer. Hon har varit delvis handikappad i sitt liv men arbetat ändå. Alltid fått klara sig själv. "Ulla, vi får se hur lång tid det tar". Hon vill inte ha besök då hon sover mycket, men jag ska försöka få dotter att skjutsa mig någon dag. Hela veckan har jag känt mig påverkad. Våren är i antågande, men får hon uppleva en sommar till?

Borttappad blogglista

Idag satt jag en halvtimme och med bloggens layout, fast jag  egentligen inte hade tid. Upptäckte att min blogglista har försvunnit. Ska återställa den men det kan ta tid att få de rätta adresserna och nu ska jag gå ut sista passet med Pontus.

Vi ses snart!

Den nya dagen randas ...

Den nya dagen randas. 

Vad gör vi nu med den? Vi lever väl och andas

tills det blir kväll igen. 

- Alf Henriksson -

En smakebit på søndag. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Nu är det dags för mig att försöka gå in oftare på bloggen. Försöker minska mina inlägg och kommenteranden på FB och helst sluta. Jag har hela tiden läsningen på gång, mest via läsplattan, då jag fortfarande har bekymmer med glaskroppsavslossningen. Mitt nya tangentbord med större tangenter gör det snabbare och lättare att skriva. 

Nytt år också! Inga nyårslöften här mer än att, som vanligt, ta vara på varje dag. Att vara snäll mot mig själv, inte bara mot andra.

Jag läser ungefär två böcker i veckan och har just avslutat en ny bekantskap, författaren Anita Salomonsson med hennes bok Oloflig beblandelse. Klicka på länken till vänster för att läsa om boken. Den gav mig mersmak och jag kommer säkert att läsa fler av hennes böcker. 

Idag är det söndag och jag passar på att bjuda på en smakbit från boken jag läser. Det är Mari på bloggen En smakebit på søndag som tar emot inlägg  med citat från boken vi just då läser. Enda regeln är no spoilers. 

Min smakbit kommer från boken Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld (på läsplattan sid 44). 

Säger han som just pratat en timme med den enda snygga kvinnan på festen" svarade Darcy. "Förutom din syrra, alltså." Det klirrade av isbitar och sedan tillade han: "De gör säkert så gott de förmår, men folk är ju så fruktansvärt bonniga här." Liz log för sig själv. Det kändes märkligt tillfredsställande att få kvitto på hur snobbig Darcy var. 
I godmodig ton sa Chip: "Du som varit här ett år - har du inte träffat på några kvinnliga basketspelare som levt upp till dina stränga krav?"
"Jag kan knappt föreställa mig nåt mindre frestande", sa Darcy. 
Chip skrockade. "Nån sa att Janes syster Liz också är singel." "Det vore väl ohöviskt att säga att det förvånar mig föga. Liz tappade hakan helt. Med ens var det inte lika roligt att tjuvlyssna. Vem trodde drummeln att han var egentligen, och vad hade han emot henne? 

Nu återvänder jag till bloggandet om mina lästa böcker

Äntligen är alla helger över, vilket är skönt, även om jag har haft trevligt med familjen.   Vardagen med allehanda aktiviteter börjar, i morgon kyrkans onsdagsträff, och nästa vecka stolsgympan. Omdöpt från sittgympa till stolsgympa då många övningar utförs stående.  Den leds av en mycket positiv och duktig kvinna som ger oss 40 min med härliga rörelser till bra musik. Ny regi och ny lokal dock, då kommunen inte längre vill stå för den, inte ens upplåta eller hyra ut sin lokal Seniorträffen till seniorgymnasiken: Skandal att det ska sparas in på allt nu. På sikt blir det ju dyrare att äldre människor, som själva inte orkar aktivera sig, inte heller får den billiga hjälpen. Dyrare med sjukvård inte sant? 

Verksamheten ska också dras in i tid. Då har kommunen valt att öppna kl ½ 10 istället för 09.00 alla dagar. Den kvinna som är anställd på heltid ska nu få mindre arbetstid men måste ändå ta sig dit varje dag. Bättre hade väl varit att ha stängt en halv dag. Personen tar sig dessutom kommunalt genom halva Stockholm och hit med byten. Vid rusningstrafik blir det kanske en extra timmes resväg! 

Så ska jag försöka komma igång med att blogga om min läsning igen. Tänker gå bakåt i tiden men bara skriva mycket om böcker jag tyckt om och mindre om de mindre bra.   Igår började jag med en ny bok och en för mig okänd författare, Anita Salomonsson. Valde en av de första hon skrivit. 

Bokus skriver så här:

Sara Greta Pehrsdotter är oäkting och lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.

Sara blir uppvaktad av en bondson, Nils, som friar ganska så omgående. Men så småningom blir hotet från det illavarslande himlatecknet hon såg som barn verklighet.

Anita Salomonsson skriver en prosa med gammaldags ton. Hon har mutat in en egen historisk nisch, med sanna berättelser förlagda till Västerbotten, där småfolket råkat förfärligt illa ut. Hennes prosa är vacker som gamla dunkla kurbitsmålningar.

Kajsastina

Trasi t tan entbord!!

     

Tekniska problem!    Nytt tang entbord är på väg. Återkommer.